Medverkande:
Program 16 & 18 april:
PAUS
Program 17 April:
Mer om programmet
Richard Wagner: Förspel och Liebestod ur Tristan och Isolde
Tristan und Isolde markerar en vändpunkt i Richard Wagners karriär: här fördjupas hans idé om det genomkomponerade musikdramat, och harmoniken tänjer gränserna för det traditionella tonspråket. Operan berättar om den förbjudna kärleken mellan prinsessan Isolde och riddaren Tristan. Genom en kärleksdryck binds de till varandra i en passion som inte kan få sin uppfyllelse i livet. I förspelet anas från första tonen det berömda ”Tristan-ackordet”, vars längtande och oupplösta klang driver musiken framåt i en oavbruten spänning. I den avslutande Liebestod når dramat sin förlösning när Isolde, över Tristans kropp, sjunger om kärlekens uppgående i det gränslösa.
Joseph Haydn: Symfoni nr 104 i D-dur
Den kallas ofta ”London”, Joseph Haydns sista symfoni som skrevs 1795 under en resa till den brittiska huvudstaden. Vid det här laget var Haydn en internationellt hyllad tonsättare, och de sena London-symfonierna visar honom på höjden av sin skaparkraft. Verket inleds med en högtidlig långsam introduktion som övergår i ett energiskt huvudtema. Den långsamma satsen bjuder på lyrisk elegans, medan menuetten kombinerar kraft och folkliga tongångar. I finalen använder Haydn ett tema präglat av humor, uppfinningsrikedom som för symfonin till ett uppsluppet avslut.
Carl Nielsen: Symfoni nr 4
Mitt under första världskrigets oro skrev Nielsen sin fjärde symfoni, som också kallas Det uudslukkelige (”Det outsläckliga”). Han beskrev själv verket som ett uttryck för en livskraft som inte kan släckas, ens i de mörka tider. Musiken rör sig mellan dramatiska utbrott och lyriska, nästan stillastående ögonblick. Särskilt berömd är finalen, där två pukspelare står placerade på var sin sida av orkestern och leder symfonin till en triumferande avslutning.
Om evenemang på Högskolan för scen och musik
