Bollkänsla och språksinne gav henne jobb som klubbchef

Sophia Axelsson är hemma hos familjen i Göteborg för julfirande och lite ledighet. Bakom sig har hon en intensiv period. Snö och kyla gjorde många fotbollsplaner i Storbritannien ospelbara i december och en mängd matcher ställdes in, däribland AFC Wimbledons.
– Vi skulle ha spelat en match i FA-cupen som domaren ställde in fem minuter innan avspark. Det har varit fullt upp, så det ska faktiskt bli skönt med lite vila.

Det har gått ett knappt år sedan Sophia Axelsson blev general manager för AFC Wimbledons damlag. Som general manager, och damlagets första och än så länge enda anställda, är hon involverad i så gott som allt som rör verksamheten. Från att arrangera matcher till att lägga upp långsiktiga strategier för hur klubben ska växa.
– Jag har kontakt med sponsorer, spelare, agenter, tränare, journalister och volontärer. Man satsar ganska mycket på damfotbollen nu i England, som har varit bortglömd i många år. Det är ett spännande skede, säger hon.

Det enda hon i princip inte gör i Wimbledon är att spela själv. Det gör hon i stället i ett annat fotbollslag – Clapton CFC. Sophia Axelsson började spela fotboll som femåring och i London tog hon upp det igen för att ha något att göra på kvällar och helger vid sidan om jobbet som litterär agent.

Gick kurs i förlagskunskap

För så var det ju det där med böcker som är hennes andra stora intresse och som funnits med i bilden ungefär lika länge som fotbollen. Det var också böckerna som var anledningen till att hon hamnade i London efter engelskastudierna på Göteborgs universitet. I London gick hon en kurs i förlagskunskap.
– Jag har alltid älskat att läsa och alltid älskat att prata om böcker. Och jag insåg att det där kan man ju faktiskt jobba med.

Vad har språkstudierna på Humanisten haft för betydelse för dig?
– Det gav helt klart en djupare uppskattning för språket. Engelskan finns ju överallt; på tv, i musik. Men det gav en förståelse på ett helt annat sätt. När jag studerade förlagskunskap hade jag inga problem att skriva akademiska uppsatser för det hade jag fått med mig härifrån. Det var en internationell kurs och många som inte hade samma bakgrund med engelskan tyckte det var svårt.

Efter kursen tipsade en av lärarna om en litterär agentur som sökte medarbetare som utöver engelska behövde kunna ett nordiskt språk. I fem år jobbade sedan Sophia Axelsson med litteratur och internationella författare och förlag. Hon förhandlade kontrakt och besökte bokmässor runt om i världen.
– Det var väldigt fint att få jobba med så många olika språk och att få läsa. Jobbet var som en stor internationell läsecirkel.

Parallellt med det spelade hon fotboll i Clapton och blev med tiden alltmer involverad i volontär- och styrelsearbete för klubben. Hon hade egentligen ingen längtan bort från litteraturvärlden, men när hon sökte och fick jobbet som general manager i Wimbledon tackade hon ja.
– Så jag gick från att vara volontär i en fotbollsklubb till att run a football club. Det är lite ovanligt kanske.

Litterär agent och general manager för ett fotbollslag låter på pappret som två ganska olika jobb – finns det några likheter?
– Allting har ju med kommunikation att göra. Det har genomsyrat båda jobben. Man har kontakt med så otroligt många människor och då är det viktigt att veta hur man får till ett bra samtal.

”Spikrakt är lite överskattat”

Även om det idag går att se en tydlig röd tråd i både studier och karriär, var det länge som Sophia Axelsson inte visste vad hon ville göra. Längs vägen har hon jobbat på en skinkfabrik, som barnflicka och på ett hem för unga med autism. Ett tag var siktet inställt på att bli musiklärare. Sedan lockade arkitektyrket och hon påbörjade ett tekniskt basår på Chalmers som hon hoppade av. Det tog flera år av studier innan det började klarna vad hon ville jobba med.

Vad skulle du ge för tips till någon som studerar språk och kanske inte vet vad de vill göra?
– Jag tror jag har haft en fördel av att vägen inte har varit spikrak. Spikrakt är lite överskattat, för man lär sig mycket oavsett vilken väg man tar. Erfarenheterna från både jobb och studier har gett mig många olika verktyg för att ta mig fram i livet och att kommunicera med olika människor. Kommunikation är det viktigaste vi har.

Text: Janna Roosch