Åsa Dybwad Norman
Om Åsa Dybwad Norman
Jag heter Åsa Dybwad Norman och arbetar sen januari 2023 som lektor i textil konst på masterprogrammet vid enheten för konsthantverk och fri konst, Göteborgs universitet. Tidigare har jag arbetat som gästlärare och gästföreläsare vid bland annat HDK Valand Campus Steneby, Konstfack och Linköpings universitet.
Mitt övergripande intresse i min konstnärliga praktik rör hur och under vilka villkor handens kunskap tar plats i dagens samhälle. Jag arbetar med utställningar, workshops, seminarier, undervisning och text. I mina konstnärliga projekt jobbar jag med textila tekniker som metod, vanligtvis broderi och applikation, även om slutresultatet ofta består i mångmateriella installationer. Sammantaget har jag i min praktik en konceptuell ingång till textila material och metoder, men utgår samtidigt från dessa som bärare av en lång politisk och kulturell historia av kroppsliga erfarenheter och relationer. Genomgående följer jag de textila materialens rörelse genom tiden, på jakt efter subversiva krafter.
Under åren har jag återkommande arbetat i olika kollektiva former, bland annat genom konsthantverkskollektivet Den Nya Kvinnogruppen. Sedan 2015 driver jag tillsammans med konsthantverkaren och forskaren Frida Hållander (Ph.d.) forskningsprojektet ”De viljefulla textilarbetarna” som under åren tagit olika former, bland annat som en konferens med internationella deltagare under Stockholm Craft Week 2020 samt en utställning på Mint i ABF-huset i Stockholm. Projektet ställer olika frågor kring den svenska textilindustrin och dess verkningar i världen, historiskt och idag.
Jag är intresserad av olika former av förkroppsligad kunskap som vänder och vrider på vad konst och konsthantverk kan vara. Jag letar också efter utrymmen för kritiska pedagogiska samtal inom de olika projekten jag deltar i. För mig är processer för lärande och forskning en integrerad del i arbetet med konsthantverk. Hur objekt, begrepp och relationer utvecklas och förhandlas kan vara lika intressanta och berättande som resultaten. På en mer övergripande samhällelig nivå menar jag att hantverksbaserad kunskap spelar en avgörande roll som ofta förbises när det kommer till förståelsen av maktstrukturer och vilken typ av kroppar och identiteter de tillåter.
Vad gäller hållbara pedagogiska arbetssätt framstår betydelsen av ett omsorgsfullt omhändertagande av kollektiva konstnärliga och pedagogiska processer och metoder som särskilt viktigt för mig. Jag tror det är avgörande för utbildningen att vi helt konkret lyckas skapa inkluderande och tillåtande kollektiva arbetsmiljöer på skolan, exempelvis i verkstäder och under seminarium, oppositioner och examinationer.