Varför har ni valt att göra en särskild studie om just kvinnlig vårdpersonals möten med våldtagna kvinnor?
Vi ville titta på det här ur de professionellas perspektiv – hur det är att som kvinna inom vården möta och stötta kvinnliga patienter som har utsatts för våldtäkt. Tidigare forskning visar att kvinnor som har utsatts för våldtäkt känner sig mest bekväma med att berätta om sina erfarenheter för en annan kvinna. Det finns en både historisk och global tradition av att kvinnor stöttar varandra i relation till mäns våld. Att det är kvinnlig vårdpersonal i studien beror delvis på att det är mest kvinnor som arbetar inom sjukvård för våldtagna kvinnor.
Studien pekar på stora skillnader mellan specialistmottagningar och allmängynekologiska mottagningar, när det gäller resurser att bemöta de här kvinnorna. Vad kan det innebära för patienter och vårdpersonal?
En stor skillnad är lokalerna och logistiken, administrationen. På de specialiserade mottagningarna har man möjlighet att möta patienten i en mer hemlik och ombonad miljö. Samtalen kan tillåtas ta tid och patienten har möjlighet att möta samma personal vid återbesök.
På de allmängynekologiska akutmottagningar tas patienter med akuta och allvarliga somatiska tillstånd in, som måste prioriteras. Väntetiden blir då längre, och väntan sker dessutom i allmänna väntrum, bland andra patienter, alternativt i rum inredda i klinisk sjukhusmiljö. Personalen har inte samma möjligheter att stanna hos den våldtagna kvinnan och att låta hennes berättelse ta tid. Detta påverkar också personalen, som beskriver att de skulle vilja ha bättre strukturella förutsättningar för ett mer omhändertagande möte. Vår studie visar på ett stort engagemang bland vårdpersonal och många beskriver hur de gör sitt yttersta under bristfälliga omständigheter. Att arbeta under bristfälliga förutsättningar ger emotionell påverkan och påverkar personalens möjligheter till kollegialt stöd och återhämtning.
Vad behövs inom det här vårdområdet för att förbättra vården för den här patientgruppen?
Vår studie visar på vikten av tid och rum i bemötandet av den här patientgruppen. Personalens ansträngningar behöver värnas och deras kritik kring begränsningar och förslag till förbättringar behöver lyssnas på. Studien visar också att bemötandet av denna patientgrupp är ett team-arbete, där alla professioner (undersköterska, sjuksköterska, läkare) har olika roller och är lika viktiga. Vidare visar vår studie på ett behov av ökad kommunikation mellan olika aktörer, såsom polis, sjukvård och juridiska instanser, samt mellan somatisk vård och psykiatri.
Resultaten från studien redovisas i artikeln "We will make you feel safe": Female medical staff's experiences of meeting with raped women in Sweden, som är publicerad i tidskriften Feminism & Psychology.
Studien är en del av det treåriga forskningsprojektet "Bemötande av kvinnor som har utsatts för våldtäkt".
