Universitetslektor Vasiliki Mylonopoulou har utvecklat en kurs i kognitionsvetenskap där studenterna arbetar projektbaserat i samarbete med näringslivet och offentlig sektor, och som utvecklas kontinuerligt utifrån studenterna utvärdering. Nu får hon Fakulteten för naturvetenskap och tekniks pedagogiska pris.
Hur känns det att bli utsedd till pedagogisk pristagare?
– Jag känner mig hedrad över att mina kollegor nominerade mig! För mig innebär det att jag kan bidra med något till fakulteten oavsett ämnesområde – eller åtminstone hoppas jag det.
När är undervisning som roligast?
– Först och främst är det studenternas engagemang som gör undervisningen rolig. Jag utformar mina kurser på ett sätt som kräver att studenterna deltar aktivt, så om de väljer att inte förbereda sig eller inte dyker upp blir kursen tråkig för alla.
De metoder jag undervisar i kräver ofta rekvisita, rollspel och att studenterna faktiskt får uppleva artefakten – digital eller inte – så att de kan känna empati med den som använder tekniken, se tekniken i användarens sammanhang och slutligen reflektera över metodernas begränsningar. På så sätt kan de också förstå varför simuleringar, riktlinjer och automatiserade verktyg aldrig helt kan ersätta användarnas faktiska medverkan i utformningen av teknik.
Därför hoppas jag kunna använda en del av prissumman till att skaffa inkluderande teknik som studenterna själva kan få prova och uppleva.
Enligt motiveringen består din undervisning bland annat av projektbaserat lärande. Vad finns det för fördelar med den typen av undervisning? Finns det några nackdelar eller utmaningar?
– Jag undervisar framför allt på en kurs på kandidatnivå, och utgår från att många av studenterna kommer att välja en karriär utanför akademin. Jag vill att mina kurser ska göra dem attraktiva på arbetsmarknaden och ge dem självförtroende att söka jobb. Av den anledningen är projektbaserat lärande särskilt lämpligt.
Varje år försöker jag därför hitta tid till att bjuda in organisationer utanför akademin för att diskutera designutmaningar som de vill att studenterna ska hjälpa dem med. Det handlar inte om att organisationerna lämnar över sina designutmaningar och sedan försvinner. Varje organisation behöver lägga en till två timmar på att samarbeta med den studentgrupp som arbetar med deras utmaning – åtminstone om de vill ta del av studenternas rapport och material i slutet av projektet.
Tidsbegränsningen är viktig. För det första får organisationerna möjlighet att lära känna studenterna. För det andra inser studenterna att de inte har obegränsad tillgång till resurser. De slutliga projekten och lösningarna överlämnas dessutom till organisationerna för fortsatt användning, samtidigt som studenterna får något att lägga till i sina portföljer från ett verkligt fall. Det är alltså inte bara ett studentprojekt utan ett mindre projekt från verkligheten.
Dessutom får studenterna kontakt med personer som arbetar i näringslivet – kanske till och med en framtida arbetsgivare. Slutligen lär de sig att samarbeta även med människor som de inte håller med. Min roll är att underlätta processen och vägleda dem.
Ibland tror studenterna att det är den slutliga designen eller lösningen som är det viktigaste och blir alltför fästa vid en specifik produkt. Men poängen med kursen är att de ska få uppleva och lära sig av själva processen. Då kan jag behöva gå in och ändra det ämne eller den lösning som gruppen arbetar med.
Den största utmaningen är när studenterna fokuserar på att klara kursen i stället för på att lära sig och försöker göra minsta möjliga arbetsinsats. Jag har försökt förändra detta genom att förklara fördelarna med projektbaserat lärande och ersätta en stor summativ examination med formativ bedömning.
Det står också att du utvecklar kursen i kognitionsvetenskap kontinuerligt utifrån studenternas återkoppling. Berätta gärna mer!
– Det finns återkoppling och så finns det återkoppling. Tyvärr tror jag inte att det finns något seminarium på fakulteten där studenterna får lära sig hur man ger återkoppling på kurser. När studenternas återkoppling inte är konstruktiv hjälper den inte läraren.
När jag började undervisa studenter på andra året på kandidatprogrammet i kognitionsvetenskap var det däremot många som gav mig återkoppling som jag kunde använda. Det kunde till exempel handla om hur kursens struktur i Canvas upplevdes och hur den kunde förbättras, eller vilka undervisningstillfällen – alltså de tillfällen då jag träffar klassen – som borde hållas på plats, online eller i hybridform.
Studenterna fick mig dessutom att inse att det finns ytterligare en typ av återkoppling. Jag kallar den för ”engagemangsåterkoppling”. Studenterna kommenterar ofta den kompletterande litteraturen. Det betyder att de faktiskt har läst den, trots att den inte var obligatorisk! Eller så ger de sina synpunkter på ett visst begrepp.
Jag tänker alltid att den typen av återkoppling helst skulle ha kommit upp och diskuterats i klassrummet. Samtidigt ger den mig en uppfattning om vad som inte var tillräckligt tydligt eller vad som skulle vara intressant att diskutera med nästa års studenter.
Motivering till priset
Vasiliki Mylonopoulou har utvecklat och framgångsrikt implementerat en innovativ pedagogisk modell som integrerar samhällsutmaningar, hållbarhet och samverkan med omvärlden i teknikutbildning. Som kursansvarig har hon utformat och vidareutvecklat en kurs i kognitionsvetenskap som är hållbarhetsmärkt enligt universitetets regelverk och som är öppen för internationella studenter, inklusive deltagare inom Erasmus och andra EU-initiativ.
Vasiliki Mylonopoulous undervisning är strukturerad kring projektbaserat lärande i samarbete med offentliga myndigheter, hälso- och sjukvårdsorganisationer, näringsliv och civilsamhälle. Dessa långsiktiga samarbeten resulterar i studentarbeten som bidrar till pågående utvecklingsarbete hos samverkansparterna och visar på en tydlig samhällsnytta och extern påverkan.
Kursen i kognitionsvetenskap utvecklas kontinuerligt och systematiskt utifrån studenternas återkoppling, med ett starkt fokus på formativ bedömning och studentcentrerat lärande. Studentutvärderingar lyfter fram såväl kursens intellektuella värde som lärarens engagemang.
Genom långvarig undervisning med hög kvalitet, pedagogisk innovationsförmåga och dokumenterad samhällspåverkan är Vasiliki Mylonopoulou ett föredöme med sin pedagogiska insats inom högre utbildning.
Om det pedagogiska priset
Pedagogiska priset vid Fakulteten för naturvetenskap och teknik
Det pedagogiska priset delas ut för att uppmärksamma goda insatser inom universitetets utbildningsverksamhet. Priset är ett verksamhetsbidrag om 250 000 kr för en uppskattad och framgångsrik lärargärning. Det kan delas ut till en eller delas mellan flera pristagare. Prisutdelningen äger rum den 11 november.