Studenterna Arta och Oliwer uppmärksammas för sitt AI-verktyg Sorty

Tanken med projektet är att minska den administrativa bördan och ge jurister en samlad överblick över ärendet, så att de kan fokusera på de juridiska frågorna. Lösningen uppmärksammades efter tävlingen av Global Arbitration Review som ett av de bidrag som stack ut bland de 44 deltagande projekten.

Hej och grattis till framgångarna! Vad fick er att vilja delta i hackathonet från första början? 

– Tack! För oss var det framför allt mötet mellan juridik och teknik som lockade. Vi är båda juriststudenter, men en av oss har också en bakgrund inom programmering, och tanken att faktiskt bygga något – inte bara analysera juridik i teorin, utan omsätta den i ett fungerande verktyg – var det som triggade oss mest. Intresset för AI och nyfikenheten på skiljeförfarandet som område fanns där, men det var kombinationen, och möjligheten att lösa ett verkligt problem för riktiga praktiker, som gjorde att vi ville hoppa på. Tävlingsmomentet var mer en rolig ram än ett självändamål.

Hur såg processen ut från idé till färdig lösning? 

– Vi hade ingen färdig teknisk idé när vi började – tvärtom bestämde vi oss tidigt för att inte utgå från tekniken, utan från praktiken. I stället för att fråga oss "vad kan AI göra?" ville vi förstå hur jurister inom internationellt skiljeförfarande faktiskt arbetar, och var deras tid och tålamod går åt. 

Lösningen förändrades alltså i högsta grad längs vägen – den formades direkt av det vi fick höra. 

Därför inledde vi med en omfattande intervjuomgång och det var först därefter som konceptet växte fram. Lösningen förändrades alltså i högsta grad längs vägen – den formades direkt av det vi fick höra. När vi väl landat i grundidén byggde och programmerade vi själva en fungerande prototyp som vi kunde demonstrera: automatisk inläsning av korrespondens, koppling till rätt ärende och en löpande, strukturerad bild av tvisten.

Vad var den största utmaningen under tävlingen?

– Det var en kombination, men om vi ska peka på en sak: att översätta den mänskliga insikten till något som faktiskt fungerade i praktiken, inom tidsramen. Vi hade ett rikt material från alla samtal, men en lösning blir inte bättre av att försöka lösa allt på en gång. Att våga skala bort och landa i en enda bärande princip – nästan ingen input från användaren, verktyget arbetar i bakgrunden – var en utmaning i sig. Den tekniska biten, att få verktyget att på egen hand läsa av material, avgöra vad som hör till vilket ärende och bygga upp en användbar struktur, var krävande, särskilt inom den begränsade tid ett hackathon ger.

Ni intervjuade över femtio erfarna jurister innan ni började utveckla lösningen. Var det någon insikt eller något återkommande problem som överraskade er och som i avgörande grad påverkade Sortys utformning?

– För att inte överdriva själva informationsinsamlingens beskaffenhet bör vi nämna att det inte enbart var sedvanliga intervjuer i form av samtal, det var i kombination av att vissa svarade på våra frågeformulär per mejl. Och dessa blev faktiskt avgörande för hela utformningen. Vi gick in med föreställningen att det främst handlade om att hitta rätt teknik. Det vi gång på gång fick höra var i stället att tekniken sällan är problemet – utan hur den används. Intresset för AI fanns där, men användningen var ofta försiktig, fragmenterad och präglad av låg tillit. Det återkommande mönstret var att verktygen kräver mycket input och kunskap av användaren, att de är svåra att passa in i etablerade arbetssätt, och att det finns en oro för att AI gör arbetet mer komplext snarare än enklare. Vi kompletterade bilden genom att tala med en AI counsel på en byrå, och slutsatsen var densamma: det största hindret är mänskligt och organisatoriskt, inte tekniskt. Det fick oss att vända på hela ansatsen. I stället för ett verktyg som kräver att användaren lär sig det, byggde vi ett som kräver närmast ingenting av användaren och arbetar i bakgrunden. Därav också namnet Sorty: det sorterar, strukturerar och bearbetar materialet automatiskt, så att juristen kan ägna tiden åt det juridiska innehållet i stället för administrationen kring det.

Internationella skiljeförfaranden präglas ofta av mycket höga krav på sekretess och datasäkerhet. Hur har ni resonerat kring dessa frågor i utvecklingen av Sorty, och vilka hinder ser ni för praktisk implementering i advokatbyråer och skiljedomsinstitut?

– Det är en viktig fråga, men faktiskt mindre av ett hinder än man kan tro – både inom ramen för en hackathon och när man tänker sig skarpt bruk. Under själva tävlingen var det ingen begränsande fråga; där bygger man en prototyp som visar idén och funktionen. 

Det som är genuint svårt är i stället att skapa en produkt som faktiskt är värdefull. 

Och i skarpt läge är det heller inte något särskilt svårt: jurister använder redan idag AI-tjänster i sitt arbete och betalar gärna en premie för lösningar som ger garantier kring sekretess och konfidentialitet. Datasäkerheten är därmed inte mer komplex för Sorty än för vilket annat tekniskt verktyg som helst i den här miljön – självklart ska ett sådant verktyg vara byggt så att information hålls åtskild mellan roller och parter, men det är hantverk som redan är väl etablerat. Trust by design är något som alla verktyg bör ägna mycket tid åt i utvecklingsarbetet.

– Det som är genuint svårt är i stället att skapa en produkt som faktiskt är värdefull. Och där är vår övertygelse att man måste utgå från människorna som ska använda verktyget – deras arbetssätt, deras tillit och deras faktiska behov. Där ligger den verkliga utmaningen, inte i tekniken eller sekretessen.

Har deltagandet förändrat hur ni ser på framtidens juristroll?

– I viss mån, ja. Det starkaste intrycket är att mycket av det som tar juristers tid idag är strukturering, överblick och administration kring ett ärende – inte det juridiska tänkandet i sig. Kan den typen av uppgifter tas om hand av väl utformade verktyg frigörs tid för det som faktiskt kräver en jurist: bedömningen, strategin, omdömet och relationen till klienten. Vi tror inte att juristrollen ersätts, men att den förskjuts. En annan sak vi tar med oss är att framtidens jurist behöver kunna förhålla sig till och granska AI-genererat underlag på ett medvetet sätt – att förstå verktygens styrkor och gränser blir en del av yrkesskickligheten. Och kanske viktigast: den verkliga skillnaden ligger inte i tekniken, utan i viljan och förmågan att integrera den klokt i arbetssättet.

Vad skulle ni säga till andra studenter som funderar på att delta i ett hackathon men tvekar?

– Det ärliga, spontana svaret är: bara kör! Men poängen är att göra det av rätt anledning. Gör det för att det är kul, för att du är nyfiken och tycker att det är spännande att tänka och faktiskt skapa något – inte för att det ser bra ut eller känns prestigefyllt. Är det nyfikenheten och lusten att utmanas som driver dig, då finns det egentligen inget att tveka kring.

 Så är du det minsta nyfiken – hoppa på, och ha kul med det!

– För det är då man lär sig som mest. Man tar oftast med sig mer från några intensiva dagar där man bygger något på riktigt än från lång tids passivt pluggande, och man behöver inte vara expert för att börja – man blir lite mer av det längs vägen. Värdet ligger inte i att vinna, utan i vad man lär sig: nya kunskaper, nya sätt att tänka och människor man träffar på vägen. Så är du det minsta nyfiken – hoppa på, och ha kul med det!