Sveriges medlemskap i Nato och det försämrade omvärldsläget ställer högre krav på ett robust totalförsvar och en interoperabel hälso- och sjukvårdsförmåga. Genom den nya överenskommelsen skapas förutsättningar för att samordna parternas kompetens- och förmågeutveckling.
Överenskommelsen omfattar bland annat utbildning, gemensamma övningar, forskning och uppdragsforskning som berör det hälsovetenskapliga området. Genom att knyta den akademiska spetskompetensen närmare det militära försvaret stärks resiliensen i den svenska sjukvårdsberedskapen.
Trygg ram för samverkan
Överenskommelsen är utarbetad och utformad för att underlätta långsiktig samverkan och flexibelt kunna utvecklas med nya samarbetsområden över tid.
– Att bygga resiliens i sjukvården kräver att civil och militär kunskap möts. Den här överenskommelsen ger oss en trygg ram för att tillsammans utveckla forskning, utbildning och övningar hela vägen från fredstid till kris och konflikt. Det är ett viktigt steg för både akademin och det svenska samhället, säger Jenny Nyström, professor och dekan på Sahlgrenska akademin.
Omvärldsläget ställer krav
– Genom det här samarbetet med Sahlgrenska akademin lägger vi en viktig grund för att stärka totalförsvarets hälso- och sjukvårdsförmåga. Omvärldsläget kräver att vi samordnar vår kompetensutveckling och forskning för att bygga en robust resiliens genom hela konfliktskalan, vilket också är avgörande för att vi ska fungera effektivt som Nato-allierad, säger Försvarsmedicincentrums förbandschef Filip Scheynius.
Överenskommelsen är utarbetad av en styrgrupp bestående av överstelöjtnant Magnus Blimark, docent Fabian Taube, professor Anders Jonsson samt överstelöjtnant Johan Linders, samtliga från Försvarsmedicincentrum, samt professorerna Magnus Simrén, Mats Brännström och Gudmundur Johannsson från Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
