Nya maskar fick namn från Jane Austen – viktiga för miljöövervakning
Tre nya arter av havsborstmaskar i nordiska vatten har upptäckts i ett arbete med artbeskrivning som pågått i flera år. Enligt Maël Grosse, forskare vid Göteborgs universitet, är bättre kunskap om vilka arter som faktiskt finns i havet viktig för miljöövervakning.
– Utan bra taxonomi får vi inga bra data och utan bra data får vi inga bra resultat, säger han.
Havsborstmaskar är en mycket talrik grupp. De olika arterna är ofta små, blir lätt skadade när de samlas in och kan vara svåra att skilja åt. Många av de beskrivningar som används vid artbestämning är också gamla och inte särskilt exakta, jämfört med hur taxonomer jobbar idag.
Ett exempel är beskrivningen av Aphelochaeta marioni, en av de havsborstmaskar i familjen Cirratulidae som Maël Grosse vid Institutionen för marina vetenskaper jobbat med i ett flerårigt projekt, tillsammans med flera andra forskare. Arten beskrevs och fick sitt namn redan 1894.
– Det var ingen särskilt bra beskrivning, och originalmaterialet som undersöktes är borta, förutom några få exemplar monterade på objektglas som mest ser ut som dammkorn. Men eftersom namnet publicerades så tidigt har många använt det och det förekommer överallt i litteraturen.
Grundläggande biologisk kunskap
Sedan 2022 har Maël Grosse arbetat med att återbeskriva den arten och en annan enligt modern taxonomisk praxis. Att forskarna också hittade och kunde beskriva tre helt nya arter ser marinbiologen som en liten seger för taxonomin.
– Det är grundläggande biologisk kunskap. Vi kartlägger och ger namn till stjärnor och galaxer och allt möjligt. Jag tycker att vi också kan lägga ner mödan på att lära känna och namnge de arter som faktiskt finns här på vår egen planet.
Men att reda i den ofta snåriga taxonomin, hitta nya arter och sätta namn på dem har också en mer praktisk betydelse enligt Maël Grosse. För att till exempel kunna se hur en bottenfauna förändras måste forskare och miljöövervakare veta vilka arter som faktiskt finns där.
Bristfällig taxonomi försvårar bedömning
– Om man inte kan identifiera arterna ordentligt får man helt enkelt inget bra underlag för att studera miljöns tillstånd, spridningssamband eller förändringar i organismsamhällen, säger Maël Grosse.
Samma koppling görs i den vetenskapliga artikeln som beskriver resultatet av projektet. Bristfällig taxonomi har försvårat bedömningar av den biologiska mångfalden och övervakningen av bottenmiljöer.
De tre nya arterna i familjen Cirratulidae hittades längs den norska kusten, och två av dem har även hittats vid Island och en vid Sverige. De lever på olika djup, från omkring 35 till drygt 600 meter. Och de har en sak gemensamt utöver släktskapet: alla tre har fått namn efter kvinnliga huvudpersoner i den brittiska författaren Jane Austens romaner – Anne Elliot i Övertalning, Elinor Dashwood i Förnuft och känsla och Emma Woodhouse i Emma.
– Det är originella namn från fiktiva karaktärer som håller över tid. Och jag gillar Jane Austen, så jag valde de namnen, säger Maël Grosse.
Fler forskare behövs
De nya arterna lär knappast bli de sista. Bara i familjen Cirratulidae finns 58 namngivna arter av havsborstmaskar beskrivna i Europa, men DNA-analyser tyder på närmare 100 arter till. Flera äldre artbeskrivningar behöver dessutom uppdateras.
Det finns mycket jobb kvar att göra, enligt Maël Grosse.
– Jag är en av få forskare på den här sidan Atlanten som jobbar med just den här gruppen. I hela världen är vi väl färre än tio personer. Och det här är ett arbete som tar mycket tid. Vi hittar faktiskt fler nya arter än vi hinner beskriva, säger han.
Text: Mikael Andersson
Tre nya arter av havsborstmaskar beskrivs:Aphelochaeta annae, Aphelochaeta elinorae och Tharyx emmae.
Två sedan länge kända arter återbeskrivs:Aphelochaeta marioni, beskriven 1894, och Aphelochaeta mcintoshi, beskriven 1914. De gamla beskrivningarna saknade viktiga detaljer för säker artbestämning.
Arterna har undersökts med både DNA och morfologi. Arbetet bygger på nyinsamlat material och exemplar från naturhistoriska samlingar.
De undersökta arterna finns i nordöstra Atlanten, bland annat längs Norges och Sveriges kuster. De tre nya arterna har hittats på olika djup, från omkring 35 till över 600 meter.
Betydligt fler arter kan återstå att beskriva. 58 namngivna arter av familjen Cirratulidae är registrerade i Europa, medan tidigare DNA-analyser pekar på ytterligare 83–96 arter, varav de flesta sannolikt fortfarande är obeskrivna.
