Ny professor i kulturvård

Hur ser du på att bli professor?

– Det är främst en spännande fortsättning på en akademisk karriär.

Vad innebär utnämningen för dig?

– Idag innebär befordran rent arbetsmässigt inte så mycket som förr. Det dagliga arbetet styrs mer av hur institutionen fördelar resurser och arbetsuppgifter. Men titeln borgar nog fortfarande för hög kvalitet vid till exempel forskningsansökningar.

Förändrar det här något i ditt arbete?

– Det får den närmaste framtiden utvisa. Jag har tidigare sedan flera år haft ”professorsuppgifter” på mitt bord och då med dispens från fakulteten, till exempel att vara examinator i forskarutbildningen. Härvidlag innebär professorsbefordran att jag hamnar inom systemet, på det sätt som det är tänkt.

Närmaste forskningsuppgift att ta tag i?

– Tillsammans med kollegor planerar jag en större ansökan om bebyggelsehistorisk forskning om svenska småsamhällen med utgångspunkt i de ofta ambitiöst planerade municipalsamhällen som fanns fram till 1960-talet. I media framställs ofta en negativ bild av landsbygdens småsamhällen, som varande trista hålor karaktäriserade av fulhet, låga inkomster och hög arbetslös. Så är verkligheten naturligtvis inte, men så länge vi stirrar oss blinda på uppdelning i storstad-småort kan inte vare sig kreativitet eller framåtanda på landsbygdens slå igenom i dagens storstadsperspektiv.

Den viktigaste framtidsfråga-forskningsfråga som du ser det?

– Viktigast är nog att arbeta för att knyta samman naturvetenskap, samhällsvetenskap och humaniora i de stora frågorna om jordens och miljöns framtid. Även att få tillbaka den tilltro till vetenskaperna som på senare år fått sig en hård populistisk törn.