Jenny Öhman får anslag till cancerforskning

Drygt 100 miljoner av de totalt 900 miljoner kronor som Cancerfonden delade ut i november har gått till cancerforskare vid Göteborgs universitet. Jenny Öhman, vid Avdelningen för oral medicin och patologi, har fått medel till forskningsprojektet; "Lågenergi-laserbehandling som profylax mot och behandling av oral mukosit hos patienter med hematologisk cancer som genomgår hematopoietisk stamcellstransplantation."

– Jag, tillsammans med min forskargrupp, är otroligt hedrade och glada över att vi fått detta forskningsanslag från Cancerfonden, säger Jenny Öhman och fortsätter. Jag vill tacka alla fantastiska bidragsgivare runt om i landet som gör det möjligt för oss forskare att driva cancerforskningen framåt i Sverige. Vår ambition är att förvalta dessa pengar på allra bästa sätt!

Hennes studie är en patientnära klinisk preventionsstudie som omfattar patienter med blodcancer som genomgår stamcellstransplantation efter högintensiv cellgiftsbehandling. Dessa patienter utvecklar i stor utsträckning oerhört smärtsamma sår i munhåla och hals, sk oral mukosit. Detta är en mycket vanlig och allvarlig biverkan som trots smärtstillande behandling försvårar och ibland helt förhindrar födointag. I vissa fall kan tillståndet leda till blodförgiftning då bakterier från munhålan läcker igenom den trasiga slemhinnan in i blodbanan. I forskningsprojektet kommer de att undersöka om ljusbehandling med LED och lågenergilaser (fotobiomodulation) kan förhindra att patienter drabbas av oral mukosit och de allvarliga komplikationer som uppstår i samband med detta.

Jenny Öhman hoppas forskningen ska kunna fylla upp en kunskapslucka som visar hur effektiv förebyggande behandling med fotobiomodulation är för att förhindra oral mukosit då många tidigare studier är utförda på mindre grupper där patienterna har fått lägre doser med cellgifter. Om detta visar sig ha bra effekt är målsättningen att denna behandling kan implementeras i vården av patienter i Sverige. Behandlingen har i tidigare studie visat sig vara utan biverkningar och relativt kostnadseffektiv. 

– Den här behandlingsmetoden skulle inte bara medföra minskat lidande för dessa patienter utan också väsentligen reducera vårdbördan för samhället, avslutar Jenny Öhman.