Elisabeth Punzi, leg psykolog, docent vid Göteborgs universitet, Institutionen för socialt arbete och Centrum för kritiska kulturarvsstudier, var inbjuden till ABF-huset på Sveavägen i Stockholm för att tala om Freuds judiska identitet och vilken betydelse judendom och Freuds judiska identitet hade för psykoanalysen och dess framväxt. Elisabeth samtalade med läkaren och psykoanalytikern Mikael Sundén och Svante Weyler, författare och journalist samt tidigare ordförande i Svenska kommittén mot antisemitism.
Samtalet behandlade bland annat den antisemitism Freud och de andra tidiga psykoanalytikerna utsattes för och hur den fick dem att i offentligheten tona ner sina judiska identiteter, samt likheter mellan psykoanalys och judiskt kulturarv till exempel hur tolkningen är central i båda traditionerna.
Samtalet var välbesökt, lokalen var helt full och publiken hade många frågor och relevanta perspektiv att bidra med.
– Det var ett väldigt givande samtal, inte minst för mig som skriver om hur man behöver förstå Freuds judiska identitet och den antisemitism som omgav honom, för att förstå mycket av det han skrev och sa, och en del av hans ställningstagande, menar Elisabeth Punzi.
– När Freud till exempel uttryckte att han ville skydda psykoanalysen från att bli en judisk vetenskap behöver man förstå att begreppet judisk vetenskap inte var en neutral beskrivning utan ett sätt att säga att det inte hade betydelse utanför den judiska kretsen. På den tiden uppfattades judiska män dessutom som feminiserade, vilket också var en nedsättande term. Den tillskrev judar samma egenskaper som på ett negativt sätt tillskrevs kvinnor, t ex att de var överdrivet emotionella, manipulativa och neurotiska. Jag är så glad att jag kunde vara med i detta sammanhang och få tala om dessa områden.
