Fredspriset lyfter folkrätten i en orolig tid
Fredspriset till människorättsjuristen Navanethem ”Navi” Pillay kan stärka folkrätten och de institutioner som arbetar för att ställa ansvariga till svars. Det hoppas Kamal Makili-Aliyev, docent i folkrätt vid Göteborgs universitet. Mikael Baaz, professor i internationell rätt, lyfter fram att årets pristagare belönas för vad hon redan har åstadkommit – inte för förhoppningar om vad hon ska göra.
Navi Pillay har bland annat varit domare och ordförande för Internationella brottmålstribunalen för Rwanda (ICTR), domare vid Internationella brottmålsdomstolen (ICC) och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter. Hon har även lett FN:s oberoende internationella undersökningskommission om det ockuperade palestinska territoriet.
– Navi Pillay har under flera decennier gjort avgörande insatser för mänskliga rättigheter och internationell rätt. Hennes gärning visar att rättvisa inte bara handlar om att reagera på övergrepp, utan också om att upprätthålla de normer som ska förebygga dem, säger Kamal Makili-Aliyev.
Folkrätten under press
Han framhåller att priset kommer i ett läge där både den regelbaserade internationella ordningen och multilateralismen är under hård press.
– Folkrätt verkar i ett system där stater fortfarande har mycket olika makt och där strategiska intressen ofta väger tyngre än rättsliga skyldigheter. Internationella domstolar saknar dessutom egna verkställighetsmekanismer och är beroende av staters samarbete.
När stater ifrågasätter domstolarnas legitimitet, vägrar följa beslut eller inför sanktioner mot rättsliga institutioner försvagas systemet, konstaterar han. Samtidigt betonar han att folkrätten har stor betydelse.
– Den skapar normer, dokumenterar övergrepp och lägger grunden för framtida ansvarsutkrävande, säger Kamal Makili-Aliyev.
Stöd för internationella domstolar
Mikael Baaz pekar särskilt på vad priset kan betyda för den internationella straffrätten.
– Jag tror att priset kan få stor betydelse som stöd för den internationella straffrätten, särskilt för Internationella brottmålsdomstolens (ICC) arbete och oberoende. I dagens världsläge behöver principen om individuellt straffansvar försvaras: politisk och militär makt ska inte medföra straffrihet.
Kamal Makili-Aliyev hoppas också att priset kan stärka folkrätten och uppmärksamma sambandet mellan fred och rättvisa.
– Det kan påminna stater om att fred inte bara innebär frånvaro av krig, utan även kräver rättvisa, respekt för mänskliga rättigheter och fungerande internationellt samarbete.
”Symboliskt erkännande räcker inte”
För att priset ska få betydelse bortom det symboliska krävs dock konkreta insatser, menar Kamal Makili-Aliyev.
– Om priset ska få verklig betydelse måste det följas av politiskt och ekonomiskt stöd till internationella domstolar, respekt för deras oberoende och en konsekvent tillämpning av folkrätten, oavsett vem som begår övergreppen eller vilka politiska intressen som står på spel.
Mikael Baaz framhåller samtidigt att en fredspristagare inte behöver vara okontroversiell.
– Man behöver inte dela varje bedömning hon gjort för att erkänna betydelsen av hennes arbete. I det här fallet belönas en person för vad hon faktiskt har åstadkommit, inte vad man hoppas att hon ska göra. Jag har svårt att tänka mig ett bättre val.
Av: Linda Genborg och Erika Danielsson