Bastian Rake ny docent i innovation och entreprenörskap
Bastian Rake har blivit antagen som docent i innovation och entreprenörskap på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.
Stort grattis! Vad betyder docenturen för dig?
Att bli utnämnd till docent är en mycket viktig milstolpe i min akademiska karriär, eftersom det innebär ett erkännande av mina bidrag till forskning, undervisning och akademiskt arbete. Samtidigt återspeglar det de många stimulerande diskussioner och intellektuella utbyten jag har haft med kollegor, studenter och forskningspartners genom åren, som har utmanat och debatterat idéer, forskningsmetoder och pedagogiska angreppssätt. Dessa konstruktiva intellektuella utmaningar har spelat en mycket viktig roll i min utveckling som forskare.
Utnämningen till docent uppmuntrar mig också att vidareutveckla min forskningsagenda, fortsätta förbättra våra utbildningar och pedagogiska metoder tillsammans med och för våra studenter, samt bidra till den fortsatta utvecklingen av Göteborgs universitet, Handelshögskolan, Institutionen för ekonomi och samhälle samt Avdelningen för innovation och entreprenörskap.
Vilket är ditt huvudsakliga forskningsintresse?
Eftersom ny kunskap ofta är grunden för nya idéer och innovationer är jag särskilt intresserad av att förstå hur kunskap skapas, kombineras och omvandlas till innovation. Min forskning fokuserar på innovationsprocesser i kunskapsintensiva branscher, såsom läkemedel och bioteknik, samt de samarbetsnätverk som kopplar samman företag, universitet och andra organisationer.
Ett ytterligare intresseområde är hur kunskap genereras och delas över nationsgränser, vilket hjälper oss att bättre förstå innovation som ett internationellt fenomen i en sammanlänkad värld. På senare tid har jag också börjat studera hur befintliga teknologier, kunskaper och produkter kan få nya användningsområden, särskilt inom hälso- och sjukvård och medicin. Denna forskning undersöker hur existerande lösningar kan anpassas för att möta nya utmaningar snabbare och mer effektivt.
Hur kan din forskning användas av samhället?
Vi tänker ofta på innovation som resultatet av ett ensamt geni som får en briljant idé som förändrar samhället eller driver ekonomisk utveckling. I verkligheten uppstår dock de flesta innovationer genom samarbete mellan individer, företag, universitet och andra organisationer. Min forskning bidrar till en bättre förståelse för hur sådana samarbeten kan göras mer effektiva, särskilt samarbeten mellan akademi och industri, och hur vetenskaplig kunskap kan omsättas i praktisk tillämpning. Jag har också haft möjlighet att arbeta med några av dessa frågor tillsammans med industripartners, vars perspektiv är ovärderliga för att förstå hur innovation sker i praktiken.
Kunskapsöverföring kan utveckla innovativa resurseffektiva lösningar
Ett annat fokus i min forskning är hur befintlig kunskap, teknik och resurser kan användas på nya sätt för att hantera samhällsutmaningar. Detta är särskilt relevant inom hälso- och sjukvård, där det finns behov av lösningar på otillfredsställda medicinska behov, och inom hållbarhet, där de resurser som krävs för innovation kan minskas genom att anpassa och kombinera befintliga lösningar i stället för att utveckla helt nya. Genom att förstå hur kunskap kan överföras mellan organisatoriska och disciplinära gränser kan vi förbättra vår förmåga att utveckla innovativa och resurseffektiva lösningar på komplexa samhällsproblem.
Vad kan du säga om din framtida forskning?
Jag arbetar för närvarande med kollegor i Irland i ett projekt som syftar till att förbättra vår förståelse för hur kunskap som genereras inom akademin används i policyutformning. Genom detta arbete vill vi bättre förstå de många sätt på vilka akademisk forskning kan bidra till att hantera samhällsutmaningar och stödja evidensbaserat beslutsfattande.
Repurposing som innovationsstrategi
Samtidigt kommer jag att fortsätta bidra till forskning inom mina kärnområden, särskilt innovation, kunskapsbildning och samarbete. En forskningsinriktning som jag är särskilt intresserad av att vidareutveckla rör innovation genom att ge nya användningsområden åt befintliga resurser (repurposing). Även om det är intuitivt tilltalande att använda befintliga teknologier, produkter eller kunskap för nya syften – till exempel genom att identifiera nya terapeutiska användningar för redan existerande läkemedel – vet vi fortfarande relativt lite om hur och när detta sker, eller om de utmaningar organisationer möter när de använder repurposing som innovationsstrategi. Kunskapsbristen sträcker sig långt utanför läkemedels- och bioteknikindustrin. En bättre förståelse för repurposing skulle kunna hjälpa organisationer att innovera mer effektivt genom att bygga vidare på befintlig kunskap och resurser i stället för att börja från grunden. Samtidigt kan repurposing öppna upp möjligheter att möta ouppfyllda behov.
Mer samverkansinriktad forskning
Framöver vill jag också utöka mitt arbete med samverkansinriktad forskning och samarbeten med aktörer utanför akademin. Särskilt är jag intresserad av att vidare utforska samarbeten mellan akademi och industri för att bättre förstå hur sådana partnerskap etableras, vilka faktorer som bidrar till deras framgång och hur de kan hanteras effektivt i en tid som alltmer präglas av digitalisering och artificiell intelligens.