Till minne: Lennart J. Lundqvist

Lennart (”Lunkan” bland oss kollegor) föddes den 26 april 1939 i Drängsmark, Byske församling, Västerbottens län och var son till målaren Oskar Lundqvist och Karin Brännström. Ingen väg in till akademin liknar den andra. Som ung hade Lennart egentligen inga planer på att studera vidare. Efter grundskola och konfirmation bestämde han sig istället för att ta arbete i pappans målerifirma, med bas i hemmet i byn Drängsmark i Skellefteå kommun. Lennart blev målarlärling, den tredje generationen i en målarsläkt.

Efter ett par år av yrkesverksamhet väntade sedan lumpen på signalbataljonen S3 i Boden. Det var nog just under sin militärtjänstgöring som Lennart själv kom till insikt om att han hade talang för vidare studier, eftersom han hade ett behov av att skapa ordning och systematisera saker. Unge Lennart var en hängiven frimärkssamlare, ägde en imponerande samling fotbollskort och förde kassabok med stor noggrannhet. Han hade även ytterligare styrkor, insåg han: han var bra på att räkna, hade ett gott minne, var tekniskt lagd och var – kan vi alla intyga – synnerligen snabb i tanken. Dessa självinsikter fick honom till slut att trots allt läsa vidare.

Med stor bestämdhet och raskhet tog han studenten på bara två år och gick ut med fina betyg. Detta gav honom inspiration att läsa vidare, vilket ledde till att han tog en politicie magister-examen i Uppsala år 1967. Att valet just föll på att vetenskapligt studera ämnet politik var ingen tillfällighet. I Lennarts barndomshem var politik en del av vardagen. Fadern var socialdemokrat och aktiv i arbetarekommunen. Var gång det var dags för riksdagsval steg inte bara temperaturen hos den politiska eliten i Stockholm, utan även inom Lundqvist-hemmets fyra väggar.

Efter framgångsrika universitetsstudier på grundutbildningsnivå fortsatte Lennart sina studier med siktet inställt på filosofie doktorsgrad, en titel han erhöll i ämnet statsvetenskap (eller statskunskap som det fortfarande heter i Uppsala) år 1971. Hans avhandling beskrev och analyserade framväxten av svensk miljöpolitik och förvaltning. Docent blev han i ämnet år 1975, och tilldelades och tog emot – trots att han med egna ord var “ivrig republikan” – Konung Oscar den andres jubileumspris till den mest meriterade docenten vid Uppsala universitet. Vid ungefär samma tid tillbringade Lennart tid som gästforskare i USA under flera år, både vid Indianas och Princetons universitet, forskning som bland annat resulterade i det ofta citerade verket The Hare and the Tortoise: Clean Air Policy in the United States and Sweden (University of Michigan Press, 1980).

Lennart önskade i sin forskargärning att hans forskning och hans akademiska värv kom kollegor och omgivande samhälle till nytta. Denna drivkraft motiverade honom att senare arbeta för det Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) under en tvåårsperiod, för att därefter ta anställning som forskare vid Statens institut för byggforskning (SIB) år 1980.

Under 1980-talet steg frågor kring miljö och hållbar utveckling upp på den politiska agendan, både i Sverige, Europa och i övriga världen. Sverige var tidigt ute med att utveckla miljöpolitik och tillhörande förvaltning, och kom därför i internationellt blickfång. Göteborgs universitet såg behovet av att vetenskapligt studera detta område närmare. Således rekryterades Lennart, landets ledande expert på miljöpolitik, som lektor till Göteborgs universitet år 1988.

1994 erhöll Lennart en välförtjänt professur i statsvetenskap med särskild inriktning mot “organisatoriska och genomförandeprocesser på miljöområdet”. I och med denna utmärkelse blev Lennart landets första professor med inriktning mot miljöpolitik, ett förtroende som han kom att förvalta på ett föredömligt sätt. Under sin tid som professor i Göteborg växte forskningsområdet miljöpolitik lavinartat. Under Lennarts ledning och varma och omtänksamma mentorskap har, vid dags datum, fler än 30 miljöpolitiskt inriktade forskare disputerat bara vid Göteborgs universitet. Många av dessa är idag tongivande experter, statstjänstemän och forskare i Sverige och internationellt.

Det går inte att i korta ordalag fånga Lennarts bidrag till den svenska och internationella miljöforskningen. Utöver att flera av hans vetenskapliga arbeten fortfarande idag citeras regelbundet, har Lennart varit medgrundare till flera viktiga vetenskapliga sammanhang, såsom en av Europas största konferenser inom det miljöpolitiska området; The Nordic Environmental Social Science Conference (NESS) som lockar flera hundra deltagare varje gång den hålls, och där Lennart hade en hedersplats så länge han var akademiskt aktiv. Lennarts starka engagemang för samhällsutvecklingen och politiken fortsatte även efter att han gått i pension.

Vi är många kollegor som har Lennart att tacka för så mycket. Han var inte bara en kunnig, varm och omtänksam lärare, handledare och vän. Han var även ett öppet och levande uppslagsverk. Hans omtanke, professionalism och passion för ämnet avspeglade sig i handledningssammanhang, seminarier, konferenser och, inte minst, i omfattande kommentarer på våra pågående arbeten.

Lennart var också en språkets mästare. Han och hans bror, David, roade sig under alla år med att skriva limerickar till varandra, en syssla vars resultat vi andra ofta fick njuta frukterna av. Lennart knackade gärna på kollegors kontorsdörrar för att stolt läsa upp de senaste, fyndiga, ordvrängerierna. Trots sin uppväxt i Västerbotten tog Lennart den göteborgska humorn till sitt hjärta, och han blev bra (ibland nästan för bra) på att finna en språklig knorr på vad man än talade eller skrev om.

Lennarts skarpsinne, kollegialitet, värme, och humor kommer vi alltid att sakna, men aldrig glömma.

Sverker C. Jagers, professor, Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet.

Victor Galaz, docent, Stockholm Resilience Centre, Stockholms universitet.

Marie Uhwing, avdelningschef för Hållbarhetsavdelningen, Naturvårdsverket.

Jonas Hinnfors, professor, Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet.