Statsvetaren Stinas doktorandliv är fritt, krävande och kul

Det senaste året har världsekonomin präglats av hög inflation, stigande räntor, geopolitiska konflikter och svag ekonomisk tillväxt. Det har påverkat hushållen, men också skapat stora politiska utmaningar för många regeringar.

Bild

– Att kriser av olika slag tycks bli allt vanligare visar hur viktigt det är att värna våra ekonomiska, demokratiska och säkerhetspolitiska institutioner. Jag försöker bidra med en liten pusselbit till förståelsen av vilka konsekvenser ekonomiska kriser kan få för politikers möjligheter att representera sina väljare och förvalta demokratin. Det är ett väldigt givande arbete, säger Stina Lindgren.

Hennes forskning handlar om hur ekonomiska kriser påverkar samarbetet mellan politiska partier. Bland annat undersöker hon om partier blir mer benägna att samarbeta brett under ekonomiskt tuffa tider. Forskningen handlar också om vad som händer när regeringar kollapsar och om regeringskriser kan hota demokratisk stabilitet.

Sammanlagt studerar Stina Lindgren 130 länder över en 200-årsperiod och kan redan nu se vissa mönster. Generellt verkar det som att partier är ganska förutsägbara i sina ageranden, oavsett om det råder ekonomisk kris eller inte.

– Det gäller inte minst i länder som Sverige där vi exempelvis inte har haft en samlingsregering sedan andra världskriget. Här tenderar regeringar att undvika att inkludera partier som inte är nödvändiga för en riksdagsmajoritet, vilket möjligen kan förklaras av den historiskt starka blockpolitiken i Sverige, säger Stina Lindgren.

I andra länder verkar breda partisamarbeten under kristider däremot vara en vanligare lösning.

– Det kan vara ett sätt för partierna att göra det svårare för väljarna att avgöra vilka politiker som ska hållas ansvariga för impopulär ekonomisk politik. Under den stora recessionen 2007–2009 bildades exempelvis breda samlingsregeringar i länder som Italien och Grekland.

”Plågsamt” att skolas in i akademin

Stina Lindgren växte upp på en liten gård utanför Bollnäs i Hälsingland och har arbetat som galopphästskötare, servitris, köksdesigner, modell och försäkringsförsäljare innan hon hamnade i akademin. Det var egentligen en slump, berättar hon. Intresset för samhällsfrågor fick henne att söka till universitetet i början av 20-årsåldern och eftersom hon inte kunde välja mellan favoritämnena statsvetenskap och nationalekonomi läste hon båda.

– Jag minns att jag tänkte att samhällsekonomi och politik måste hänga ihop och att jag skulle studera båda tills jag förstått exakt hur. Tji fick jag, för jag förstår det fortfarande inte. Förmodligen är det därför jag är kvar i universitetsvärlden nio år senare. Jag sysslar fortfarande med ekonomi, politik och statistik varje dag, och jag är väldigt glad att min obeslutsamhet inför ämnesvalet gick att omvandla till den forskningsagenda jag arbetar efter i dag.

Stina Lindgren tycker att det är fantastiskt roligt att vara doktorand, med en vardag som rymmer såväl forskning, undervisning som administration. Hon uppskattar särskilt friheten att själv planera sina dagar och möjligheten att resa. Nyligen avslutade hon en två månader lång gästforskarvistelse i Oxford.

Men doktorandlivet är inte bara enkelt.

– Min största utmaning är att jag känner mig osäker på min egen förmåga. Den känslan har jag inte upplevt tidigare. Det är något plågsamt med att skolas in i den akademiska kulturen – att lära sig ta kritik, att tvingas vara produktiv innan man riktigt vet hur man gör och att ständigt ifrågasätta sig själv. Det är förstås en svår process, men samtidigt väldigt givande. Jag utvecklas fort och har inte ångrat mitt val en sekund.

Varför är statsvetarens jobb viktigt?

– Statsvetare försöker förstå vad som krävs för att länder ska demokratiseras, hur vi får en välfungerande skola, hur vi kan skapa stöd för de politiska beslut som krävs för att bekämpa klimatförändringarna, hur vi ska undvika antibiotikaresistens och hur kvinnor kan få bättre politisk representation. Vi arbetar med frågor som påverkar människors livsvillkor. Det tycker jag är viktigt, säger Stina Lindgren.

Text: Anna-Karin Lundell