MPORT: Tidiga vittnesmål och ögonvittnens minnen
Kort beskrivning
Nyligen genomförda förändringar i svensk lagstiftning har utvidgat möjligheten att använda tidigt dokumenterade ögonvittnesutsagor från förundersökningen som bevis i domstol. Inom detta forskningsspår genomför vi tre experiment för att undersöka de psykologiska konsekvenserna av användningen av tidiga utsagor. Studierna fokuserar på effekterna av tid och upprepade intervjuer på ögonvittnens minne samt på den upplevda tillförlitligheten hos utsagor.
Detta forskningsspår undersöker möjliga konsekvenser av att muntliga utsagor dokumenteras tidigt för att senare presenteras som bevis vid en domstolsförhandling. Det finns flera uppenbara fördelar med tidig bevisdokumentering, såsom möjligheten att åberopa vittnen som vore ovilliga att medverka vid en huvudförhandling, samt minskad risk för den minnespåverkan som kan ske under en längre tidsrymd.
Med stöd i tidigare forskning förväntar vi oss att vittnens minne är mindre korrekt när intervjun sker lång tid efter brottet, av två huvudsakliga skäl. För det första försvagas minnet över tid. För det andra kan upprepade intervjuer ge upphov till minnesfel och leda till förvrängningar av minnet. Dessa antaganden har emellertid ännu inte prövats i experimentella studier. Forskning om minne för komplexa händelser, såsom brott, använder vanligtvis korta tidsintervall – från några dagar till några veckor.
I vår forskning kommer vi att undersöka hur vittnesminnet påverkas av 1) den tid som gått sedan bevittnandet av en händelse och 2) upprepade intervjuer. Vi kommer att undersöka ett betydligt längre och mer realistiskt tidsspann (från några dagar upp till 1,5 år). En annan viktig aspekt att utreda är hur tidigt (vs. sent) dokumenterade utsagor upplevs och bedöms. Vi har även påbörjat studier som undersöker hur den upplevda tillförlitligheten hos en utsaga påverkas av tiden som förlöpt mellan händelsen och utsagan.