Hoppa till huvudinnehåll
Länkstig

Löprelaterade överbelastningsskador hos motionslöpare

Forskningsprojekt
Pågående forskning
Projektets storlek
3 580 185
Projekttid
2016 - 2021
Projektägare
Centrum för hälsa och prestation Institutionen för kost- och idrottsvetenskap Göteborgs universitet

Kort beskrivning

Projektet syftar till att undersöka om löpare med olika faktorer (exempelvis gällande träningsbelastning, löpstil, styrka och flexibilitet) råkar ut för fler skador än löpare som kännetecknas av andra faktorer. Vi genomförde en prospektiv kohortstudie där strax över 220 manliga och kvinnliga löpare mellan 18 och 55 år deltog. Löparna rekryterades med hjälp av Göteborgsvarvet och var erfarna motionslöpare (definierat som en genomsnittlig träningsmängd över 15 km löpning per vecka, i minst ett år). Målet med projektet, att identifiera faktorer som är utmärkande hos löpare som skadar sig, är ett viktigt steg mot vidare forskning inom skadeprevention för motionslöpare.

Bakgrunden till projektet är att löpning, som är en av de populäraste motionsformerna i Sverige, också är en motionsform där utövarna i hög grad drabbas av olika typer av skador. Eftersom att fysisk aktivitet, så som löpning, förebygger flera av de livsstilsbaserade sjukdomar som är vanliga i västvärlden är det ur folkhälsosynpunkt viktigt att minimera riskerna med fysisk aktivitet så att fler kan fortsätta att vara aktiva. När det gäller löpning är överbelastningsskador, det vill säga skador som uppkommer gradvis utan tydligt trauma, en av de vanligaste orsakerna till ofrivilligt träningsuppehåll. Mekanismerna bakom överbelastningsskador är inte klart beskrivna i litteraturen, och syftet med projektet är därför att identifiera riskfaktorer som påverkar utvecklingen av löprelaterade överbelastningsskador hos motionslöpare.

Projektet beviljades etiskt tillstånd hösten 2015 från Regionala etikprövningsnämnden i Göteborg (diarienummer 712-15) och datainsamlingen genomfördes med start våren 2016 vid Göteborgs universitets testcenter, Centrum för Hälsa och Prestationsutveckling (CHP). Med hjälp av Göteborgsvarvet kunde vi inkludera 227 motionslöpare (89 kvinnor, 138 män). Samtliga fick genomgå en omfattande fysisk undersökning gällande rörlighet, löpstil och styrka och blev sedan ombedda att registrera sedan sin träning under de kommande 52 veckorna. Det tog ungefär ett år innan alla inkluderade löpare hade gjort de inledande testerna, och således två år från att datainsamlingen började till det att den sist inkluderade deltagaren hade fullbordat sin träningsrapportering.

Målet med projektet är att öka kunskapen om olika riskfaktorer som påverkar utvecklingen av löprelaterade överbelastningsskador hos motionslöpare. Projektet har bland annat bidragit med ökad förståelse för vilken typ av löpare som har en ökad risk att drabbas av löprelaterade skador.

Nedan följer en sammanfattning av de vetenskapliga artiklar som har publicerats inom ramen för projektet.

Studieprotokollet (Jungmalm et al., 2018) beskriver metoden som vi har använt i projektet i detalj. Där diskuterar vi också vikten av att samla in träningsspecifik data (som till exempel distans, intensitet, frekvens) och data som representerar löpares kapacitet (hur långt/länge en person kan löpträna innan det uppstår skada i en struktur) samt data över olika faktorer som påverkar hur stor belastningen blir på strukturer (exempelvis löphastighet, typ av skor och underlag).

Publikationen i BJSM (Jungmalm, Bertelsen & Nielsen, 2020) beskriver hur kumulativ skadeincidens förändras beroende på om den beräknas med eller utan censurering. Desto fler löpare som censureras under studietiden desto större blir skillnaderna. Fyra prospektiva kohortstudier som tillsammans hade studerat 2 798 löpare (56,8 % kvinnor) inkluderades.

Data från Desai et al. (2020) visar att den mest skadedrabbade strukturen hos motionslöpare var knäet samt området kring Akillessenan/vadmusklerna. Sannolikheten att drabbas av en skada var större för de löpare som tidigare hade varit skadade. Både för de tidigare skadade löpare och för de som aldrig hade haft en skada ökade sannolikheten att drabbas av en ny skada med ökad löpdistans per vecka.

Resultat från Jungmalm et al. (2020) visar att löpare med en relativt sen timing av maximal fotledseversion drabbades av 20.7% (95%CI=1.3; 40.0) fler skador jämfört med löpare med senare timing av maximal fotledseversion. Dessutom visade studien att löpare med svaga höftabduktorer i relation till höftadduktorer drabbades av 17.3% (95%CI=0.8; 33.7) fler skador jämfört med referensgruppen.

Deltagare

  • Jonatan Jungmalm 
  • Pia Desai 
  • Jón Karlsson 
  • Stefan Grau 
  • Rasmus Nielsen (extern)