Han undersöker populismens nya spelregler för världspolitiken
När populistiska ledare får makten utmanas de institutioner som länge burit upp den globala ordningen. Långsiktigt samarbete får stå tillbaka för ”good deals” och maktpolitik. Kilian Spandler vill förstå hur det sker – och vad som kan komma sen.
– Det jag gillar mest med mitt jobb är att försöka väva samman komplexa skeenden till berättelser som går att förstå och som kan ge mening åt det kaos vi upplever, säger Kilian Spandler, universitetslektor i internationella relationer vid Institutionen för globala studier, Göteborgs universitet.
I sin forskning undersöker han den politiska kommunikation som sker bortom rampljuset.
– Retoriken vid toppmöten och i formella avtal är alltid väldigt polerad. Den är rensad från allt som skulle kunna antyda djupare motiv. Därför måste man prata med personer som kan ge glimtar av vad som sker bakom kulisserna, säger Kilian Spandler.
Han intervjuar experter, tidigare tjänstepersoner, rådgivare och representanter för civilsamhället. I de sammanhangen kan de ge mindre tillrättalagda versioner av de politiska budskapen.
– Det viktiga är att få en bredare bild, att höra flera röster, säger Kilian Spandler.
Från långsiktigt samarbete till ”good deals”
I årtionden har det internationella systemet vilat på idén att samarbete lönar sig i längden. Stater kan acceptera att enskilda förhandlingar inte ger omedelbara vinster eftersom de räknar med att samarbetet ger resultat över tid. Men den synen utmanas nu allt mer.
– Ett tydligt exempel är Donald Trump, som alltid talar om ”deals” i sin utrikespolitik. Det finns inget samarbete om han inte får ut något av det. Och det förändrar hur internationell politik fungerar, eftersom samarbete blir mindre hållbart och mer ad hoc, säger Kilian Spandler.
Han lyfter också fram hur populistiska ledare anpassar sitt budskap beroende på om de talar till en inhemsk eller internationell publik. Italiens premiärminister Giorgia Meloni var till exempel mer kritisk mot EU och internationella institutioner under sin valkampanj än hon senare har varit som regeringschef.
Viktor Orbán, tidigare premiärminister i Ungern, gick ännu längre. Han bemästrade det han själv har kallat en ”påfågeldans” med EU: att söka gunst i Bryssel, och samtidigt fortsatta använda institutionen som politisk motståndare på hemmaplan.
En gammal ordning faller sönder
Kilian Spandler beskriver världspolitiken som ett övergångsskede. Gamla strukturer faller sönder, men ingen tydlig ny ordning har ännu vuxit fram.
– Kommer det att bli en ny form av maktpolitik, där några få stormakter försöker dela upp världen i intressesfärer? Eller kommer vi se en ny blockpolitik mellan demokratiska och autokratiska länder? Kommer regioner att spela en större roll? säger Kilian Spandler.
– Eller kommer vi att få se någon ny typ av institutioner som är bättre på att hantera ett mer polariserat internationellt system?
Hårda tag mot populister kan slå tillbaka
Ett sätt att närma sig frågan är att undersöka hur internationella institutioner och regeringar hanterar populistiska ledare. Hårda sanktioner eller isolering kan slå tillbaka eftersom det kan hjälpa populistiska ledare att framställa sig som offer för fientliga utländska eliter.
– Det finns också ett behov av att behålla en viss öppenhet och välvilja från populisterna. Samarbete i organisationer som EU bygger på att alla inblandade vill bidra till att lösa gemensamma problem, säger Kilian Spandler.
Yttre hot, som Rysslands aggression i sitt närområde, gör också europeisk enighet strategiskt viktig. Men samtidigt innebär för lite motstånd att obstruktion och demokratisk urholkning kan fortsätta.
– Just nu ser vi många medelstora stater eller ekonomier som försöker gå samman. Till exempel diskuterar Kanada och Europa plötsligt samarbete på ett mycket mer omfattande och strategiskt sätt än tidigare, säger Kilian Spandler.
Internationella organisationer pressas
Även om det finns tecken på motståndskraft blir internationella organisationer alltmer begränsade i vad de kan göra. Världens förmåga att svara på globala utmaningar som klimatkrisen eller nästa pandemi påverkas av om USA är en del av Parisavtalet eller Världshälsoorganisationen (WHO).
– Och när USA drar tillbaka ekonomiskt stöd, bortsett från mycket små bidrag till internationellt utvecklingsbistånd, är människors liv i fara. Mycket livräddande hjälp når inte längre fram till dem som behöver den och människor dör, säger Kilian Spandler.
Svårt för samhällen att återhämta sig
Populistiskt styre kan utmanas när det finns starka civilsamhällesrörelser och en bred vilja till förändring. Orbán förlorade valet i Ungern i april 2026, och i Polen röstades den populistiska regeringen bort år 2023, efter åtta år vid makten.
Men populistiskt styre kan lämna skador efter sig som är svåra att reparera. I Polen undersöker Kilian Spandler hur den tidigare regeringens utrikespolitik fortfarande påverkar relationerna med omvärlden.
– Den tidigare regeringen framställde till exempel Tyskland som en dominerande och dålig granne som försöker påtvinga Polen sin vilja. Det har skapat en antitysk stämning hos allmänheten, som den nya regeringen nu måste hantera.
Polens regering måste också bemöta skepsis mot EU och ukrainska flyktingar som befinner sig i landet. Samtidigt som den försöker bygga upp relationerna med internationella partners. För att göra detta använder den ibland samma taktiker som populisterna.
– Det betyder att politikerna talar på olika sätt till den inhemska publiken jämfört med när de till exempel åker till Bryssel. Det är svårt att balansera, och kanske kommer de här antingen-eller-kategorierna – populistisk och icke-populistisk – i slutändan inte att vara så meningsfulla längre. Kanske kommer vi att se något däremellan växa fram, säger Kilian Spandler.
Text: Linda Genborg
