Hur utvecklas ett forskningscentrum från en strategisk satsning till en hållbar infrastruktur med både vetenskaplig och samhällelig betydelse? I vår nya publikation undersöker vi denna fråga med utgångspunkt i Centrum för personcentrerad vård vid Göteborgs universitet (GPCC).
Bakgrunden till studien är den ökande efterfrågan på evidensbaserad policy och praktik som följer av offentliga investeringar i forskning med relevans för policyutveckling. Men vilken typ av forskningsinfrastruktur krävs för att sådana investeringar ska leda till varaktig kunskap och få genomslag i praktik och policy?
Med hjälp av dokument, bibliometriska data och intervjuer med centrala interna och externa intressenter undersöker studien hur GPCC har formats över tid genom samspelet mellan forskningspolitik, kunskapsutveckling, engagerade forskare och samhällsaktörer.
Statlig strategisk finansiering möjliggjorde forskning i samverkan och samhällsnytta
Resultaten visar hur statlig strategisk forskningsfinansiering skapade möjligheter till tvärvetenskaplig samverkan och samarbete med samhällsaktörer. Detta möjliggjorde utvecklingen av en hållbar forskningsinfrastruktur och ett forskningsprogram med förmåga att anpassas över tid. Efter hand utvecklades centrumets arbete mot en ökad syntes av forskningsbaserad kunskap, med såväl vetenskaplig som samhällelig betydelse – bland annat genom implementering inom hälso- och sjukvård och policy.
En viktig slutsats i studien är att forskningsinfrastruktur handlar om mer än organisatoriska strukturer och vetenskaplig produktion. Den formas också av relationer, samarbete, anpassningsförmåga och förmågan att knyta samman forskning med samhällets behov.
Publikation: The shaping of a research centre: The University of Gothenburg Centre for Person-centred Care – from initiation and development to consolidation
