Forskar om hjärnans molekylära förändringar vid bipolär sjukdom och schizofreni

Bild

Kan du berätta kort vad din avhandling handlar om?
– Vi har analyserat cerebrospinalvätska från patienter med olika psykiatriska sjukdomar, framför allt bipolär sjukdom och schizofreni, och jämfört koncentrationer av proteiner mot friska kontroller. Tack vare nationella samarbeten har vi haft möjlighet att analysera relativt stora material. Målet är att hitta biomarkörer för sjukdom och olika utfall, såsom prognos eller behandlingssvar. 

Vad är avhandlingens huvudresultat? 
– Det är ovanligt att analysera cerebrospinalvätska vid dessa sjukdomstillstånd och våra studier är några av de första i sitt slag som både har tillgång till större patientkohorter och nyare molekylärbiologiska tekniker. På många sätt hade vi ingen aning om vad vi skulle förvänta oss när vi gjorde de första analyserna. 

– Ett av våra huvudresultat är att beskriva ”proteinprofilen” i cerebrospinalvätska som karaktäriserar dessa sjukdomstillstånd. Vi kan tydligt visa att den skiljer sig åt från friska kontroller med resultat som replikerar i flera kohorter, och framför allt domineras av lägre koncentrationer av synapsproteiner. Biomarkörerna verkar även reflektera ett spektrum av sjukdomssvårighet där de med mer lindrig sjukdom snarare liknar kontroller, medan de med kronisk och svår funktionsnedsättning har klart avvikande proteinprofil. Vi har också tagit fram specifika biomarkörskandidater som vi hoppas kan valideras i framtida studier.  

Kan resultaten ligga till grund för utveckling inom kliniskt arbete eller annan tillämpning?
– Ja, vi är ännu i ett tidigt stadium och klinisk tillämpning är tyvärr en bit bort. Men riktningen är väldigt tydlig. 

– Om vi kan etablera klinisk användbara biomarkörer som reflekterar underliggande sjukdomsprocesser kan det dels användas för att precisera diagnostiken, dels öppnar det också upp för en hel rad andra möjligheter inom “precisionsmedicin” som i nuläget inte är möjligt. 

– Till exempel används biomarkörer ofta i moderna läkemedelsstudier, både vid inklusion och som utfall. Dessutom kan biomarkörer som säger något om prognos tidigt i sjukdomen vara kliniskt användbara även utan nya behandlingsalternativ. 

Har du något kring din doktorandtid som du skulle vilja dela med dig av? 
– Jag har läkarexamen och är numera kliniskt verksam. Men, i början av min doktorandtid pausade jag all klinik för att fokusera på forskningen. Det har faktiskt kostat mig lite i till exempel löneutveckling, men det gav mig möjlighet att bättre förstå de mer tekniska aspekterna av forskning. 

 – Många av metoderna vi har använt hade varit för avancerade för mig om jag inte hade avsatt tillräckligt med tid. Det är många kliniskt verksamma doktorander på Sahlgrenska akademin, och jag rekommenderar att försöka avsätta åtminstone en längre period av heltid för forskning.  

Du har tilldelats priset Årets avhandling 2025 vid Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, hur känns det? 
– Det är kul att bli uppmärksammad för ett arbete som det ligger mycket tid och engagemang bakom, inte bara från mig utan även från många kollegor. Och med tanke på hur många duktiga som disputerar på institutionen är jag hedrad att få pris.