Vad händer med musslor och ostron på västkusten?
Vid en strandpromenad längs västkusten kan man se mer än 20 arter av musslor och ostron, men bilden har förändrats de senaste decennierna. Många kustbor och sommargäster har starka minnen av stora mussel- och ostronbankar men stöter allt oftare på stillahavsostronet som dykt upp i stora mängder sedan mitten av 2000-talet. Men hur stora är förändringarna egentligen? Och vad ligger bakom utvecklingen?
Under föreläsningen får vi ta del av forskningsresultat från både naturliga miljöer och konstgjorda strukturer som bryggor och bojar längs Bohuskusten. Tillsammans med kollegor har Mats undersökt över 800 platser. De har kartlagt biomassa och antal för de tre vanligaste arterna, och bedömt deras ekologiska betydelse på olika platser och djup.
Resultaten visar att förekomsten varierar både mellan platser och mellan miljöer. Även om orsaker till förändringarna är osäkra, pekar mycket på att rovdjur som sjöstjärnor och krabbor är avgörande. Särskilt intressant är att 2024 blev ett rekordår för nyrekrytering av musslor – ett tecken på att vår förståelse av dessa arters variationer från år till år är ofullständig.
Mats Lindegart är professor i marin ekologi vid Institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet. Han är baserad på Tjärnö marina laboratorium. Mats forskning och undervisning rör bl a kustzonsförvaltning, vattenbruk liksom musslors och ostrons betydelse i ekosystemet.