Swedish National Orchestra Academy utgörs av studenter från de klassiska musikerutbildningarna vid Högskolan för scen och musik. Under ledning av dirigent Simon Crawford-Phillips bjuder symfoniorkestern in till två konserter med musik av tonsättare från den slaviska kultursfären: Från Grażyna Bacewiczs polska neoklassicism via Sergej Rachmaninovs ryska senromantik, till den böhmiska melodirikedomen hos Antonín Dvořák.
Den polska tonsättaren och violinisten Grażyna Bacewicz hör till 1900-talets främsta polska kompositörer. Hennes musik brukar beskrivas som neoklassicistisk, även om hennes senare musik från 1950- och 60-talen rör sig mot ett friare och mer modernistiskt uttryck. ”Ouverture för orkester” komponerades 1943, under en period då Bacewicz arbetade i det fördolda, på grund av den tyska ockupationen av Warszawa. Verket är skrivet för stor symfoniorkester med utökad trä- och bleckblåssektion samt slagverk. Redan inledningen låter pukorna sätta den rytmiska pulsen, medan stråkarna driver musiken framåt med virtuos energi. I verkets lugnare mittdel träder framför allt flöjt och horn fram innan den kraftfulla avslutningen återtar initiativet.
Sergej Rachmaninov: Pianokonsert nr 2 i c-moll
Den ryske tonsättaren, pianisten och dirigenten Sergej Rachmaninov är en av senromantikens främsta gestalter, särskilt älskad för sina pianokonserter och sitt melodiska tonspråk. Den andra pianokonserten i c-moll, op. 18, fullbordades 1901 efter en period av djup skaparkris och tillägnades den läkare vars behandling hjälpte tonsättaren tillbaka till skapandet. Konserten är skriven för piano och stor symfoniorkester och låter solisten och orkestern samspela snarare än tävla. Pianostämman är virtuos men alltid musikaliskt integrerad, medan stråkarna bär några av verkets mest berömda melodier. Med sin förening av teknisk briljans, rik orkesterklang och starkt känslomässigt uttryck har konserten blivit ett av den romantiska repertoarens mest uppskattade verk.
Antonín Dvořák: Symfoni nr 8
Den tjeckiske tonsättaren Antonín Dvořák är en av romantikens mest älskade symfoniker, känd för verk som Symfoni nr 9 "Från nya världen" och sina slaviska danser. Symfoni nr 8 i G-dur, op. 88, komponerades 1889 och hör till hans mest ljusa och livsbejakande verk. Den är skriven för stor symfoniorkester med dubbel träblås, fyra horn, trumpeter, tre tromboner, tuba, pukor och stråkar. Dvořák utnyttjar hela orkesterns färgpalett, men låter ofta träblåsinstrumenten bära melodier med fågellik lätthet, medan hornen ger musiken pastoral värme. Symfonin förenar klassisk form med ett rikt melodiskt flöde och rytmer inspirerade av böhmisk folkmusik, vilket ger verket dess omisskännliga friskhet och naturliga charm.
