Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sektionen för psykiatri och neurokemi, Gillbergcentrum
Opponent: professor Susanne Bejerot, Institutionen för medicinska vetenskaper, Örebro universitet, Örebro
Betygsnämnd: professor Bo Söderpalm (ordf.), docent Magnus Lindvall (LU) och docent Kajsa Igelström
Disputationen hålls på svenska.
Det är möjligt att delta på distans. Disputationen sänds via Zoom Webinar: en länk publiceras senast dagen innan disputationen
Ordförande för disputationsakten: Mia Ericson
Neuropsykiatriska funktionshinder (NPF) så som autismspektrumtillstånd (ASD) och attention-deficit/hyperactivity disorder (ADHD) är relativt vanligt förekommande i befolkningen med en sammantagen förekomst åtminstone runt 10 procent. Forskningen inom området har huvudsakligen gjorts inom barn- och ungdomspsykiatrin. De undersökningar som gjorts inom vuxenpsykiatrin har oftast studerat grupper utan pågående samsjuklighet eller med väldigt tydliga specifika andra problem. Det är fortsatt oklart hur vanligt det är med bakomliggande NPF bland vuxna personer som söker psykiatrisk hjälp, hur många som har blivit diagnostiserade i barndomen och vilka neuropsykologiska tester som är värdefulla i diagnostiken.
Målet med projektet är att undersöka prevalensen för NPF bland vuxna psykiatriska öppenvårdspatienter och att försöka få fram metoder som på ett effektivt och säkert sätt kan användas i kliniska bedömningar för att, om möjligt, förbättra diagnostiken.
I Studie I undersöktes NPF hos nyremitterade psykiatriska öppenvårdspatienter i Liljeholmen, Stockholm mellan 2016 och 2019. Alla nya patienter i åldern mellan 18 och 25 år blev erbjudna en djuplodande neuropsykiatrisk utredning och tillkommande psykiatrisk bedömning oavsett remissorsak. Bland undersökningarna som gjordes ingick neuropsykologisk bedömning och undersökning av ögonrörelser/blickriktning med hjälp av en eye-tracker. Resultaten av dessa undersökningar presenteras i Studie II där det undersöktes om det fanns signifikanta skillnader mellan olika diagnoskategorier. I Studie II analyserades ögonrörelser och i Studie III neuropsykologiska testresultat.
NPF diagnostiserades, oavsett remissorsak, hos 63% av alla de patienter som kom till den psykiatriska öppenvårdsmottagningen. NPF-diagnoser hade ofta missats under barndomen, i synnerhet ibland kvinnliga patienter. Det förekom en signifikant komorbiditet mellan ADHD och ASD samt mellan de olika NPF-diagnoserna och ”traditionella” psykiatriska diagnoser. Med hjälp av datadriven eye-tracker-analys kunde man se att patienter med höga poäng för autistiska egenskaper, respektive depressiva symptom, var mindre benägna att titta i ögonen på bilder av ansikten de presenterades för. Det - från kontrollgrupper - välkända fenomenet att man tenderar att titta mer på vänster sida av ansikten var inte typiskt för någon av dessa grupper. Några skillnader mellan de som hade höga poäng för egenskaper kopplade till ADHD och de som inte hade det kunde inte visas i eye-tracker-undersökningen. Ej heller kunde några säkert kliniskt användbara skillnader uppmätas i de neuropsykologiska testerna.