Pris till bästa studentuppsatserna i kritiska kulturarvsstudier 2026

Centrum för kritiska kulturarvsstudier (CCHS) vid Göteborgs universitet delar för första gången ut pris till bästa kandidat- respektive masteruppsats inom kritiska kulturarvsstudier. Priset uppmärksammar uppsatser som genom hög vetenskaplig kvalitet, originalitet och kritiskt nytänkande bidrar till utvecklingen av kulturarvsfältet.

Årets pris för bästa kandidatuppsats tilldelas Marie-Louise Bahati för uppsatsen (In)visible Studs and Imagined Archives: Finding and Exploring Black Masculine Lesbian Perceptions and Search for Heritage and Identity.

Priset för bästa masteruppsats tilldelas Daniela Toledo Escárate och Matteo Guzzo för uppsatsen Living Archive: Designing Less – Embeddedness as Restraint in Cultural Mediation.

– Centrum för kritiska kulturarvsstudier vill bidra till att både bredda och fördjupa förståelsen för vad kritiska kulturarvsstudier kan vara. Att förhålla sig kritiskt till kulturarv handlar om att vara nyfiken och våga ställa frågor som: Vad kan betraktas som kulturarv? Vem får vara med och bestämma? Vems berättelser synliggörs och vilka saknas? Med uppsatspriset vill vi också uppmuntra studenter att utforska sådana frågor och visa att deras arbeten kan bidra med nya perspektiv och ny kunskap till kulturarvsfältet, säger Annelie Sjölander-Lindqvist, föreståndare för CCHS.

Kroppen som arkiv

I sin kandidatuppsats undersöker Marie-Louise Bahati hur svarta maskulina lesbiska personer söker efter och förhåller sig till historia, identitet och kulturarv – erfarenheter som ofta är svåra att finna i traditionella arkiv.

Studien bidrar med nya och tankeväckande perspektiv på kulturarvsfältet genom att förena kritiska perspektiv på arkiv, historia och tillhörighet med ett rikt empiriskt material.

Särskilt lyfter juryn fram utvecklingen av idén om ”kroppen som arkiv”. Begreppet öppnar för att förstå arkiv och kulturarv bortom dokument och institutionella samlingar: historia kan också förkroppsligas, bäras och aktiveras genom människors levda erfarenheter, minnen och gemenskaper.

Uppsatsen aktualiserar därmed centrala frågor inom kritiska kulturarvsstudier: Vems erfarenheter bevaras i arkiven? Vad händer med de historier som inte har dokumenterats? Och vilka andra sätt finns det att söka efter och förstå kulturarv?

–  Inom akademin tycker jag det allt för ofta finns en rädsla i att börja där man står; utforska de erfarenheter och tankar en stöter på i sin omgivning, alternativt själv besitter, säger Marie-Louise Bahati. Jag har alltid burit historia nära hjärtat men också alltid velat leta bortom de traditionella historieböcker och såg det därför som självklart att börja någonstans där. Min uppsats gör likt det titeln påstår, hittar och undersöker svart maskulin lesbisk identitet och arv för att utmana vad det innebär att inte finnas i historieböcker. Detta kommer alltid vara viktigt, men idag där mina deltagares kroppar inte får existera på lika villkor menar jag att det är betydande att undersöka vad som villkorar deras existens och därigenom tillgänglighet till historia. Jag kommer alltid att skriva med och för dem och hoppas därmed att priset innebär att ännu fler svarta lesbiska personer hittar till denna viktiga forskning. 

Ett levande arkiv

I masteruppsatsen Living Archive: Designing Less – Embeddedness as Restraint in Cultural Mediation undersöker Daniela Toledo Escárate och Matteo Guzzo relationerna mellan kulturarv, design och deltagande praktiker.

Juryn framhåller uppsatsens originalitet, intellektuella ambition och genomgående höga kvalitet. Genom att kombinera kritiska kulturarvsstudier med designforskning och deltagandebaserade metoder utvecklar författarna ett både teoretiskt avancerat och empiriskt förankrat arbete.

Begreppet ”Living Archive” öppnar för frågor om hur kulturarv skapas och förmedlas och vilken roll designern eller kulturarvsprofessionen bör ha i dessa processer. Uppsatsen problematiserar föreställningen att kulturförmedling alltid behöver innebära att professionella aktörer tillför, formar eller styr mer. I stället undersöks möjligheterna i återhållsamhet, lyssnande och förankring i de sammanhang där kulturarvet redan skapas och används.

– I Living Archive ställde vi oss frågan om det kanske inte är det levandes ofullkomlighet som är problemet, utan metoderna vi använder för att förstå det, säger Daniela Toledo Escárate och Matteo Guzzo. Vi utgick från tanken att hemmet är det verkligt levande arkivet: föränderligt, förankrat i sitt sammanhang och föremål för ständig omförhandling. Eftersom design är nära förknippat med smak, och smak i sin tur är en klassmarkör, valde vi en metod som medvetet åsidosätter frågor om smak. Vi frågar enbart om föremål, aldrig om design.

Projektet befinner sig i skärningspunkten mellan fyra former av tillgänglighet: fysisk, förmedlad, upplevelsebaserad och digital. På så sätt kan en berättelse röra sig mellan dessa olika former utan att förlora de förutsättningar och det sammanhang där den ursprungligen berättades.

– I grund och botten handlar Living Archive om berättelser och om hur de kan berättas och återberättas. Om projektet inte åstadkommer något annat än att få ett museum att börja fundera över hur det kan skapa utrymme för ett material av det slag vi har samlat in, menar vi att det i sig är en början till större förändring, menar säger Daniela Toledo Escárate och Matteo Guzzo.

– Vi är mycket hedrade över detta erkännande och hoppas kunna fortsätta utforska dessa frågor tillsammans med andra institutioner som kan ha nytta av ett mer inkluderande förhållningssätt till tillgången till konst och arkivmaterial menar pristagarna.

Nya perspektiv på vad kulturarv kan vara

Årets pristagare visar hur studentarbeten kan bidra med nya perspektiv till pågående diskussioner inom kritiska kulturarvsstudier – om arkiv och representation, deltagande och makt och om vilka berättelser och erfarenheter som får räknas som kulturarv.

– Som museichef för ett stadsmuseum blev jag så glad, hoppfull och fick ny energi av att läsa alla de här fantastiska uppsatserna, säger Hela Joelsson Ekström, Museichef Mölndals stadsmuseum och del av juryn. Genom att ställa nya frågor om vems berättelser som samlas in, bevaras och förmedlas, tycker jag verkligen de utmanar etablerade arbetssätt inom museisektorn. Studenternas forskning visar på konkreta ingångar till hur man bland annat kan arbeta mer dialogbaserat med lokalsamhällen och utveckla mer inkluderande insamlingsmetoder. På så vis blir de en bra resurs för praktisk verksamhetsutveckling. De sporrar oss helt enkelt inom museifältet att vara och agera modigare: att våga ompröva våra gamla invanda perspektiv, ställa nya frågor och utveckla vårt arbete i dialog med dem vars historia vi förvaltar.