Genom att bejaka relationell intelligens och lyhört samspel kan skådespelare hitta nya sätt att navigera i situationer där målet inte är givet på förhand. Hur detta arbete kan se ut undersöker Anders Carlsson i sin doktorsavhandling. Han hoppas forskningen också ska kunna användas långt utanför teaterns värld.
Video (7:46)
Att agera annorlunda: Intervju med Anders Carlsson
Anders Carlsson berättar i en intervju om sin doktorsavhandling. Även skådespelaren Nina Jeppsson medverkar i videon.
Inte bara dramat
Anders Carlsson är skådespelare och doktorand i scenisk gestaltning vid Högskolan för scen och musik. Den 25 september disputerar han med avhandlingen Acting Otherwise, Phronesis, the Erotic and the Ethics of Acting Under Heteronomous Conditions. I avhandlingen undersöker han skådespeleriet som en form av praktisk kunskap. Sedan länge finns ett stort intresse inom forskning för hur skådespelaren konstruerar eller arbetar fram en trovärdig representation av en människa, alltså själva rolltagandet. Men Anders Carlssons undersökning fokuserar också på annat.
– De senaste kanske 15–20 åren, då jag har varit verksam som skådespelare, har jag märkt att skådespelaren behöver en vidgad situationsförståelse. Det är inte bara dramat, den fiktiva situationen, utan också det samhälleliga villkoret runt om teaterhändelsen. Eller det historiska perspektivet, eller den institutionella situationen, att vi sitter samlade just nu i det här rummet, att vi är just de här människorna.
Navigera mot okänt mål
Anders Carlsson utgår från ett aristoteliskt kunskapsbegrepp phronesis, som kan betyda såväl praktisk klokhet och etiskt omdöme – att veta hur man ska handla i en given situation för det goda resultatets skull. Phronesis kan ställas bredvid techne, alltså teknik eller hantverkskunskap. Med techne vet man vad man vill åstadkomma och har en föreställning om målet.
– Men med phronesis, det kunskapsbegrepp som den här avhandlingen tar som utgångspunkt, då navigerar vi mot ett okänt mål och vet inte riktigt vart vi ska. Det kan man säga är min utgångspunkt, säger Anders Carlsson
Under forskningsåren har Carlsson arbetat praktiskt med olika produktioner, som ligger till grund för avhandlingen.
– Det är en experimentell verksamhet, när man inte vet riktigt vart vi är på väg, och då är det oftast positivt laddat. Det är härligt att inte på förhand ha bestämt vad resultatet ska bli, utan vi vill ge oss in i det och tillsammans utforska vägen framåt. Men det kan på ett ögonblick kännas väldigt pressande att inte veta, säger han.
Det finns sedan tidigare mycket med forskning om postdramatisk teater; det vill säga teater där det inte längre finns karaktärer, när det inte är en berättelse i första hand, utan ett live moment som delas av publiken och aktörerna. Även phronesis har många skrivit om tidigare – inte minst i Sverige, där det finns ett intresse för praktisk kunskap. Filosofen Jonna Bornemark är ett exempel. Hon har bland annat undersökt hur praktisk kunskap och det som kan beskrivas som en form av omdömesförmåga får för lite utrymme inom sjukvården.
Det erotiska
– Men kanske är det inte så många som har studerat hur skådespelarkonsten drabbas av samma sak som inom sjukvården. Alltså att man använder kunskapsbegrepp som reducerar vad det skulle kunna vara, som inte tar vara på de intelligenser som finns och som skådespelaren har. Och kanske inte så många har studerat phronesis tillsammans med begreppet Det erotiska. Det känner jag inte till någon som har gjort, säger Anders Carlsson.
Det var inte självklart från början att det erotiska skulle få en plats i forskningen. Carlsson behövde begreppet för att förstå vad som händer när “temperaturen i en situation förändras”.
– Att vara i en öppen situation och improvisera tillsammans, det är en sak: När allting är lugnt och det inte spelar så stor roll hur det går. Men när det står mycket på spel och nervsystemen är aktiverade, då har vi en högre temperatur.
– På grund av vilka associationer det väcker, när man säger att någonting är erotiskt, så drar tankarna kanske till sexualitet, men det är inte nödvändigtvis så. Här blir det kanske ett mått på det levande, att veta när en situation har tömt ut sig och inte längre har en laddning, och hur vi kommer dit där någonting står på spel, när någonting blir viktigt igen.
Bortom teaterns vanliga verktyg
För att undersöka detta har Anders Carlsson behövt söka sig bortom teaterns vanliga metodiska verktyg. Just nu repeterar han en mindre föreställning som ska presenteras i samband med disputationen tillsammans med skådespelaren Nina Jeppsson. De känner inte varandra sedan tidigare och har medvetet gått in i arbetet innan de vet exakt vad de ska göra på scenen. Där har de bland annat hämtat inspiration från breath work, eller andningsarbete, som de lånat från tantra.
– Vi prövar det, som skådespelare gör. Vi kan ta inspiration från vilket håll som helst. Och då kan det vara ett somatiskt fokus, till exempel. Vad jag kan förnimma i kroppen och var befinner vi oss relationellt, rumsligt? Sådana performativa aspekter av att vara i nuet har varit mer produktiva, metodiskt än att fråga “Vad är det för roll jag spelar? Varifrån kommer jag, vart ska jag och vad är konflikten?”
Carlsson hoppas att perspektiven från avhandlingen ska kunna vara användbara även utanför teatern. Ett område han själv ser är ledarskap. I miljöer där man vill undvika ett strikt hierarkiskt ledarskap och i stället lita på medarbetarna kan det finnas ett värde i att utveckla en relationell intelligens mellan människor.
– Kanske kan man ha en viss nytta av mina begrepp.
Acting Otherwise: Phronesis, the Erotic, and the Ethics of Acting Under Heteronomous Conditions
Anders Carlsson är doktorand i scenisk gestaltning. Han disputerar 25 september kl 13–16 i Konstnärliga på Fågelsången 1, Göteborg. Läs om disputationen
Disputationen föregås av den därtill relaterade konstnärlig presentationen Acting Otherwise kl 10.00–11.15 i Konstnärliga på Fågelsången 1, Göteborg.
