Med R/V Skagerak till Grönlands glaciärer
Provtagning dygnet runt, isbelagda fjordar och dansande norrsken. Efter nästan två intensiva veckor har forskarteamet från projektet GREENCARB vänt tillbaka mot Sverige med ny data om smältande glaciärer. På återfärden från Grönland frågade vi expeditionsledaren Julie Lattaud hur det har varit att arbeta ombord på Göteborgs universitets forskningsfartyg R/V Skagerak.
Julie Lattaud är biträdande professor i miljövetenskap vid Stockholms universitet. Hon leder forskningsprojektet GREENCARB, som undersöker hur glaciäravsmältning påverkar kolcykeln, marina ekosystem och utsläpp av växthusgaser i Grönlands fjordar. Under expeditionen delade hon ledarskapet med forskarna Camille Akhoudas och Flor Vermassen.
Julie, ni har nu avslutat två veckors fältarbete i sydöstra Grönland. Hur gick expeditionen?
Den gick väldigt bra, även om vi fick ändra våra planer på grund av mängden isberg i vissa av fjordarna. Vi arbetade dygnet runt i två skift med fem personer i varje, så provtagningen var väldigt intensiv.
Vid en typisk station började vi med att sänka ned CTD-rosetten för att mäta bland annat temperatur, salthalt, grumlighet, klorofyll och syre och för att samla in vattenprover på olika djup. Vår djupaste station var omkring 700 meter. Vi samlade också in djurplankton och sedimentprover och använde på vissa platser bottenprofilering för att hitta lämpliga områden för längre sedimentkärnor.
Varför passade R/V Skagerak bra för just den här expeditionen?
R/V Skagerak har rätt storlek för att arbeta i de här fjordarna. Vi kunde gå in på relativt grunt vatten och komma nära glaciärfronterna, samtidigt som vi hade tillgång till den vetenskapliga utrustning och de faciliteter vi behövde ombord.
Den gick väldigt bra, även om vi fick ändra våra planer på grund av mängden isberg i vissa av fjordarna.
Fartygets fasta instrument, som FerryBox, CTD-rosett och olika sensorer, var mycket viktiga för vårt arbete. Tillgången till olika sedimentprovtagare gjorde det också möjligt för oss att ta detaljerade prover från havsbotten.
Vilken betydelse hade besättningen och den tekniska personalen för forskningen?
De var helt avgörande. Befälen hjälpte oss med väderprognoser och val av provtagningsplatser, och däcksbesättningen hjälpte till med kranar och vinschar varje gång vi satte utrustning i vattnet, både dag och natt.
Skageraks tekniker ombord var ovärderlig när vi arbetade med bland annat FerryBox, CTD-sensorer, aerosolprovtagare och multistråleekolod.
En expedition som den här går helt enkelt inte att genomföra utan besättningen.
Hur mycket påverkade förhållandena på Grönland ert arbete?
Mycket. Både isen och vädret gjorde att vi hela tiden behövde vara flexibla.
Vid ett tillfälle var sämre väder på väg in. Då fick vi tillfälligt avbryta en av våra transekter inne i en fjord för att flytta provtagningen till mer utsatta stationer medan vädret fortfarande var bra. När vinden och vågorna ökade kunde vi återvända till den mer skyddade delen av fjorden.
Den typen av planering kräver ett mycket nära samarbete mellan forskarna, kaptenen och besättningen.
Vi tog en kort paus från arbetet för att se norrskenet dansa över oss.
Fartygstiden finansierades genom den svenska marina forskningsinfrastrukturen SWERVE. Vad betydde det för projektet?
För forskare tidigt i karriären som oss skulle det vara mycket svårt att finansiera en expedition i den här skalan med begränsade forskningsanslag och tidsbegränsade anställningar.
Att fartygstiden finansierades genom SWERVE gjorde det möjligt för oss att genomföra projektet.
Till sist – är det något särskilt ögonblick från expeditionen som du kommer att bära med dig?
Natten i den första fjorden på Grönland var spektakulär. Vi tog en kort paus från arbetet för att se norrskenet dansa över oss.
Att få uppleva den här delen av Grönland från R/V Skagerak har varit väldigt givande. Det är ett så bekvämt fartyg att arbeta och leva på, även under en så intensiv expedition.
Av: Agnes Faxén