Anna Backman Rogers - professor med spetskompetens inom feministisk teori

Bild

Anna beskriver sig själv som en frispråkig och engagerad feminist, vilket tydligt avspeglas i hennes arbete. På frågan vad hennes forskning handlar om, får vi en gedigen lista som aldrig verkar ta slut. Hon har ett flertal böcker på gång, bland annat en om Barbara Lodens Wanda som kommer ut redan nästa år, samt en om filmerna från den brittiska filmskaparen Lynne Ramsay, vars verk hon läser ur ett psykoanalytiskt perspektiv.

– Den senare kommer att bli en ambitiös bok, så troligtvis kommer detta projekt pågå i ett par år framöver, och förläggaren Berghahn har ett stort tålamod med mig, eftersom boken jag skrev om Sofia Coppola visade sig bli försenad ett par år, säger Anna.

Ett tredje bokprojekt om feministiska visuella kulturer har satts på paus på grund av pandemin, men Anna hoppas kunna fortsätta detta projekt under 2021–22.

Anna Backman Rogers fick också nyligen sin anslagsansökan beviljad i Riksbankens Jubileumsfonds utlysning för att skriva boken om Peter Weirs Picnic at Hanging Rock.

– Jag kommer att göra mycket efterforskning på hur man historiskt sett har behandlat kvinnlig hysteri eftersom jag anser att detta är centralt för vår förståelse av filmen, säger Anna.

Jag skulle bli helt panikslagen om jag inte alltid hade ett par projekt igång

En kort tillbakablick visar att Anna haft en raketkarriär. 2011 disputerade hon i filmvetenskap vid University of Edinburgh. Hon har arbetat som lektor vid University of Groningen, och som postdoktor i filmvetenskap vid Stockholms universitet. Sedan 2014 fram till nyligen har hon haft anställning som lektor i feminism och visuell kultur på institutionen för kulturvetenskaper vid Göteborgs universitet, och nu vid 38 års ålder har hon blivit befordrad till professor.

Vad betyder professuren för dig?
– Å ena sidan känns det som om jag har arbetat för detta hela mitt vuxna liv, men å andra sidan känns det också som att jag precis börjat. En annan forskare och professor, Annie van den Oever, har varit en stor inspirationskälla och stöd för mig. Hon sa en gång till mig att hon trodde att jag kunde bli professor innan jag fyllde 40. När hon sa det tyckte jag att det var nonsens, men här befinner jag mig nu vid 38 års ålder och undrar vad jag ska göra härnäst i den här nya rollen, säger Anna.

Anna betonar vikten av det stöd och den tro som andra kvinnor i yrket har investerat i henne och hennes karriär.

– Jag tycker att det är så viktigt att fler kvinnor arbetar inom den akademiska världen, och om jag på något sätt kan hjälpa till att etablera och stötta andra kvinnor i karriären, kommer jag att göra det. Jag hoppas också kunna inspirera andra unga forskare, så att de kan se vad som faktiskt är möjligt att göra i det här yrket. Jag är väldigt glad att ha en grupp nära vänner runt mig som också råkar vara lysande forskare. Min väg till professor har inte varit lätt, och det har varit många utmaningar på vägen, och jag tror ärligt talat inte att jag kunde ha nått ända hit utan dem, säger Anna.

Anna ser fram emot de kommande åren, hon planerar att skriva fler böcker och att vidareutveckla MAI - en tidskrift hon grundade 2017. Hon planerar också att samarbeta med oberoende press; uppdraget är att publicera monografier om feministisk visuell kultur.

Vad är dina planer för framtiden?
– Jag ser mig själv fortsätta på samma spår som tidigare: att arbeta hårt för att med små steg i taget, förändra vårt sätt att läsa och betrakta kvinnors verk. Jag tror att detta är mitt huvudsakliga bidrag till området. För att vara krass, så arbetar jag för att förändra de tankemönster och perspektiv som är baserade på lata patriarkala attityder och sexistiska tankesätt. Jag är starkt övertygad om att kvinnors perspektiv och berättelser har mycket stor betydelse för oss i vår värld, säger Anna.

Tidskriften MAI

Nyhet om Riksbankens jubileumsfonds utlysning där 16 miljoner gick till forskning inom humaniora

Text: Caroline Tengroth