Möt Gaby Deschamps, ny Browaldh Assistant Professor i nationalekonomi

Bild

Kan du berätta lite om din bakgrund och vägen till forskningen? 

– Jag växte upp i Mexiko, ett vackert land med stora ojämlikheter. Redan som ung flicka blev jag medveten om de tydliga skillnaderna mellan kvinnors och mäns aktiviteter, förväntningar och livsvillkor. Det blev tidigt en fråga som engagerade mig starkt.

När jag var 18 år hade jag ingen aning om vad jag ville studera. Jag tyckte om matematik men var också intresserad av samhällsfrågor, så min pappa föreslog nationalekonomi som ett sätt att kombinera de två intressena. Jag började studera vid ITAM i Mexico City, men de första åren var en utmaning. Jag upplevde de inledande kurserna som abstrakta och hade svårt att se kopplingen till verkligheten. Det var först när jag läste mer avancerade kurser, bland annat i utvecklingsekonomi, som jag började förstå hur nationalekonomi kunde användas för att undersöka de frågor jag verkligen brydde mig om.

På den tiden visste jag inte ens att en akademisk karriär var ett möjligt alternativ. De flesta i min omgivning blev jurister, läkare eller konsulter. Det var en av mina lärare, Levent Ülkü, som introducerade mig till möjligheten att forska och uppmuntrade mig att söka till en forskarutbildning. Jag fortsatte med master- och doktorandstudier i nationalekonomi vid London School of Economics. Där började jag forska om familjeekonomi, jämställdhet och utveckling – frågor som alltid har legat mig varmt om hjärtat.

Vad handlar din forskning om och vad gör just de här frågorna särskilt intressanta för dig?

– Min forskning handlar om att förstå orsakerna till ojämlikhet mellan kvinnor och män, framför allt i utvecklingsländer. Jag är särskilt intresserad av vad som händer inom familjen. Många viktiga beslut fattas i hushållet: vem som tar hand om barnen och hushållsarbetet och vem som fortsätter att förvärvsarbeta. De här besluten påverkar kvinnors ekonomiska självständighet och i förlängningen deras välbefinnande och trygghet.

Det som driver mig är att frågorna känns väldigt personliga. I stora delar av världen, särskilt i utvecklingsländer, har kvinnor fortfarande inte samma möjligheter som män. I många fall är de inte ens trygga i sina egna hem. Jag tror att nationalekonomisk forskning kan bidra på ett viktigt sätt, både genom att hjälpa oss förstå orsakerna till dessa ojämlikheter och genom att identifiera politiska åtgärder som kan minska dem.

Vilka frågor eller teman har varit viktigast i din forskning hittills?

– Min forskning har hittills två huvudsakliga inriktningar: våld i parrelationer och hur par fördelar sin tid. Utan att det var planerat har båda kommit att kretsa kring övergången till föräldraskap, som innebär stora förändringar i familjens vardag och relationer.

I min forskning om våld undersöker jag varför mödrar löper större risk att utsättas för våld av sin partner. Beror det på att vissa män börjar utöva våld när de blir pappor, eller på att det blir svårare för kvinnor att lämna en våldsam relation när de har barn? I min studie Motherhood and Violence undersöker jag den frågan i Mexiko.

Min andra forskningsinriktning handlar om tidsanvändning och bedrivs tillsammans med Amory Gethin, Camille Landais och Gabriel Leite-Mariante. I samarbete med Centre for Time Use Research vid University College London (UCL) bygger vi upp en ny global databas med tidsanvändningsundersökningar från över 60 länder. Databasen kommer att vara öppet tillgänglig för andra forskare. I vår första studie använder vi materialet för att undersöka hur det första barnets födelse förändrar hur mammor och pappor använder sin tid – inte bara när det gäller förvärvsarbete, utan under dygnets alla 24 timmar.

Hur kan din forskning hjälpa oss att bättre förstå aktuella samhällsfrågor och utmaningar?

– En viktig insikt från min forskning om våld i parrelationer är vilken betydelse separation har för kvinnors utsatthet för våld. Jag ser att det är en stark skyddsfaktor att lämna en våldsam partner. När vi ser en förändring i andelen kvinnor som uppger att de utsatts för våld kan det därför bero på två olika saker: antingen att männens beteende inom relationerna har förändrats eller att kvinnornas möjligheter att lämna relationerna har förändrats.

I Mexiko tyder min forskning exempelvis på att mödrar är mer utsatta för våld, inte för att deras partner utövar mer våld, utan för att de har svårare att lämna relationen. Det är viktigt både för hur vi tolkar forskningsresultat och för hur vi utformar effektiva åtgärder.

När det gäller tidsanvändning ser vi att det förändrar mammors vardag i grunden att få barn, medan pappors dagar förändras förhållandevis lite. Det som förvånade oss var att en stor del av förändringen handlar om hushållsarbete, inte bara om att ta hand om barnet. Det tyder på att åtgärder som ska underlätta för mammor att förvärvsarbeta, och som ofta fokuserar på barnomsorg, också kan behöva ta hänsyn till ansvaret för det dagliga hushållsarbetet.

Finns det något inom ditt forskningsområde som vi fortfarande vet förvånansvärt lite om?

– Väldigt mycket! Våld i parrelationer är svårt att studera, framför allt eftersom det sker i det privata. De data vi har kommer antingen från administrativa register, till exempel polis- eller sjukvårdsregister, som bara fångar upp en liten del av det våld som faktiskt förekommer, eller från enkätundersökningar där kvinnor själva berättar om sina erfarenheter.

Svaren i sådana undersökningar påverkas i hög grad av hur frågorna ställs och hur trygga kvinnorna känner sig med att prata om ett så svårt ämne. Även om forskningen har gjort stora framsteg under de senaste decennierna är forskningsfältet fortfarande relativt ungt. Många frågor återstår: varför våld uppstår från första början, hur det utvecklas över tid och vad som kan hjälpa kvinnor att lämna våldsamma relationer.

Vad kommer du att arbeta med här och vad ser du mest fram emot?

– Jag påbörjar två nya forskningsprojekt om våld i parrelationer. Det första handlar om förebyggande arbete. Tillsammans med Nilmini Herath håller jag på att utforma en forskningsagenda om hur våld kan förebyggas bland tonårspojkar i Sydafrika.

Det andra projektet ska undersöka sambandet mellan våld i parrelationer och social isolering, och jag ser verkligen fram emot att arbeta med det tillsammans med Sanna Bergvall.

Jag kommer också att fortsätta min forskning om tidsanvändning. Jag är särskilt intresserad av att förstå de stora skillnaderna mellan länder när det gäller hur mycket tid kvinnor lägger på hushållsarbete.

Framför allt ser jag fram emot att bli en del av forskningsmiljön här, samarbeta med nya kollegor och njuta av livet i det här vackra landet.

Kontakta Gaby Deschamps