Att följa algoritmens tråd – att omorientera automatisering
DANIELA ROSNER
Detta föredrag utforskar en materiell historia om algoritmer som berättas med hjälp av tråd. Med utgångspunkt i den industriella textiltillverkningen under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet och i förflyttningen från människa till maskin, visar Daniela Rosner hur automatiseringsprogram i praktiken osynliggjorde, försköt och nedvärderade de former av arbete som maskinerna var beroende av.
Med utgångspunkt i samtida dekoloniala experiment undersöker hon tekniker för att göra motstånd mot de sammanlänkade arven från mekaniseringen och pekar mot de omfattande politiska möjligheter som kan uppstå genom tvinnade fibrer. Hon menar att en tidigare och uttalat materiell förståelse av algoritmer i textil kan bidra till att synliggöra de mönster av exploatering och omorientering som ständigt finns närvarande.
Vad är kritiskt med kritisk AI och robotik? Att omformulera perspektivet från ansvarsramverk till solidaritetsramverk
CRISTINA ZAGA
Artificiell intelligens (AI) och robotik förändrar i grunden samhället och miljön, samtidigt som styrningen av dessa teknologier fortfarande till stor del är odemokratisk, med makt och ägande koncentrerat till en liten grupp inflytelserika aktörer. I stället för att tillgodose olika gruppers behov och intressen främjar AI ofta konkurrerande intressen och prioriterar industrins vinster och statlig innovation på bekostnad av planetens hälsa. Som ett resultat utgör den så kallade ”AI-drivna moderniseringen” i allt högre grad ett hot mot både människors och naturens säkerhet.
I Christina Zagas arbete undersöker hon AI:s ”exploateringskedja” – ett system som sträcker sig från råmaterial till digital infrastruktur och som obevekligt förbrukar ändliga resurser, stör lokalsamhällen och marginaliserar dem som påverkas mest, inklusive icke-mänskliga aktörer. Hon ställer en kritisk fråga: Kan vi föreställa oss AI:s teknologiska ekosystem och dess maktrelationer på nytt genom ett perspektiv präglat av (mer-än-mänsklig) solidaritet? Om så är fallet, hur? Vad kan design åstadkomma, och vilka är dess begränsningar? Var brister dagens kritiska och framtidsorienterade angreppssätt?
I detta föredrag presenterar Zaga forskning som undersöker de komplexa politiska relationerna mellan AI, samhälle och planeten, med fokus på både begränsningarna och möjligheterna i designorienterade angreppssätt. I stället för att enbart fokusera på algoritmer, användargränssnitt eller åtgärder för att minska skador i efterhand, vilket är vanligt inom ansvarsorienterade ramverk, riktar hon sin forskning om det kritiska designperspektivet mot ett solidaritetsramverk.
Detta angreppssätt utmanar hur det industridrivna AI-ekosystemet, som består av flera lager, omdefinierar det sociala kontraktet och etablerar nya gränser för verklighet och handlingsutrymme. Detta sker genom att förskjuta ontologisk och agentisk kontroll till arbetstagare, patienter och offentlig styrning.
Seminariet är kostnadsfritt och öppet för alla som är intresserade. Om du har frågor, vänligen mejla britta.teleman@gu.se och/eller elena.raviola@gu.se.
Bio
Daniela Rosner är professor vid Department of Digital Arts and Experimental Media (DXArts) och Department of Human Centered Design and Engineering (HCDE) vid University of Washington. Hon har även en adjungerad tjänst vid Department of Gender, Women, and Sexuality Studies (GWSS). Hon är dessutom associerad medlem av Einstein Center for Digital Futures i Berlin, Tyskland. Hennes forskning befinner sig i skärningspunkten mellan vetenskaps- och teknikstudier och designpraktik samt performance, med fokus på datoriseringens materiella historia och det dolda arbete som möjliggör den.
Dr. ir. Cristina Zaga är biträdande professor inom gruppen Human-Centred Design och vid DesignLab vid University of Twente. Cristina har en doktorsexamen (cum laude) i datavetenskap samt dubbla masterexamina (cum laude) i kognitionsvetenskap och Human-Media Interaction. Tillsammans med kollegor vid DesignLab vid University of Twente utvecklar hon Responsible Futuring, ett tvärdisciplinärt angreppssätt för att hantera samhälleliga utmaningar tillsammans med akademiska och icke-akademiska grupper.
