Mer om Opera, kandidat

Fast personal:

• Catharina Bergil, enhetschef
• Monica Danielson, universitetsadjunkt i musikdramatisk gestaltning och programansvarig för kandidatutbildningen i opera
• Mira Bartov, scenframställning
• Katija Dragojevic, universitetslektor i sång
• Ulrika Tenstam, universitetslektor i sång
• Göran Gademan, universitetslektor i operahistoria, självständigt arbete
• Michael Norlind, universitetslektor i rörelse
• Maria Ingemarsson Berg instudering
• Karin Rickardsson, dans
• Mikael Kjellgren, universitetslektor i musikalisk instudering
• Marcus Löfdahl, musikteori
• Michael Gamble, dans

Gästlärare:

• Simon Crawford-Phillips, ensemblesång
• Karin Holm, instudering (Göteborgsoperan)
• Joakim Kallhed, instudering (Göteborgsoperan)
• Magnus Tessing Schneider, docent, interpretation, forskning

Linnéa Sjösvärd gick kandidatprogrammet i opera på Högskolan för scen och musik och tog examen 2018. Hon gjorde sin internationella debut 2021 på Den Jyske Opera i Danmark som Loulou och Showgirl i den nyskrivna operetten Inkognito Royal av Karsten Fundal.

Berätta om hur din konstnärliga resa började. Vem eller vad inspirerade dig att börja sjunga opera?

Det som inspirerade mig att börja med klassiskt var filmen ‘Femte elementet’ där divan Plavalaguna sjunger Lucias vansinnesaria från den italienska operan Lucia di Lammermoor. Jag tror att det var min första kontakt med opera och minns att jag blev så förtjust. Hos min sångpedagog Inga-Lill Modig fick jag prova att sjunga opera på riktigt och det var så himla häftigt. Helt plötsligt kände jag att jag musicerade med hela kroppen. Jag var alldeles sjöblöt av svett första gången och blev helt såld.

Vad har du gjort sedan du tog examen?

Någonting jag började med väldigt tidigt under min utbildning var att göra mycket kyrkokonserter och ta kontakt med kantorer och organister för att kunna göra större produktioner som Requiem och Stabat Mater. Sista året på min utbildning var jag sopransolist i Carmina Burana på Konserthuset i Göteborg och spelade Janthe ur Den Vampyr på Läckö Slott. Sedan dess har jag frilansat i produktioner som till exempel Hans och Greta på Norrlandsoperan, Inkognito Royal i Danmark och som inhoppare i Trollflöjten på Stadsteatern i Göteborg.

Vilka är några av de prestationer du är mest stolt över i din karriär hittills?

Åh, definitivt Lucia di Lammermoor på Skånska Operan eftersom jag har drömt om den rollen sedan jag var liten. Skånska Operan är beroende av biljettintäkter och måste egentligen försöka locka publik med mer kända operor än Lucia di Lammermoor. Därför var det stort för regissören Ola Hörling att få sätta upp den. Lyckligtvis var jag i rätt röstfack, ålder och både vokalt och fysiskt redo för att sjunga rollen. Det var som instiftat i himlen, för vi fick så fina recensioner.

Bild

Vilka är de mest utmanande aspekterna av ditt nuvarande jobb?

Någonting som är utmanande för många i den här branschen är osäkerheten. Du måste hela tiden jaga ditt nästa jobb eftersom du sällan får fast anställning som operasångare. Korister kan däremot ha fasta anställningar men även där har det blivit vanligare att få kortare kontrakt på ett eller två år eftersom operahusen verkar föredra ruljans. För många är det en utmaning att balansera operalivet med familjelivet.

Vilken betydelse har Högskolan för scen och musik haft för dig personligen? 

Det absolut viktigaste under min utbildning var kontakterna som knöts. Jag fick till exempel göra en provsjungning för min nuvarande agentur, vilket har varit väldigt viktigt för mig i min sångkarriär. Att ha en agentur innebär att man får en slags kvalitetsstämpel som artist, vilket gör det lättare att få auditions som kanske inte alla blir inbjudna till. Det finns otroligt många sångare men ganska få jobb.

Du behöver inte ha egen erfarenhet av att ha ihjäl dina egna barn för att spela Medea.

Om du fick ge ett råd till en student som studerar opera och strävar efter en karriär inom samma område, vad skulle det vara? 

Att inte bara stå i övningsrummet utan också samla livserfarenhet så att du kan gestalta de komplexa känslorna som porträtteras på operascenen. Det handlar inte bara om att sjunga vackert, utan även om hur du skådespelar och porträtterar rollen. Samtidigt behöver man inte uppleva exakt det som rollen upplever. Du behöver inte ha egen erfarenhet av att ha ihjäl dina egna barn för att spela Medea. Däremot behöver du förstå känslan av att känna dig trängd och djupdyka i vad det är som händer när någon drivs till sin spets och förlorar förståndet. Självklart är det viktigt att hitta rätt sångteknik och lära sig olika stilar men det är också viktigt att kunna nå personerna som lyssnar. 

Har du några spännande jobb eller projekt som du ser fram emot i höst?  

Jag ska bland annat sjunga ett requiem som är skrivet av Rebecca Dale – Requiem for my mother – med full orkester och kör i Örgryte nya kyrka under allhelgona den tredje november. Det är ett projekt jag verkligen ser fram emot eftersom det är så sällan kvinnliga tonsättare lyfts fram.

Intervju av Vendela Holmberg.

Bild

Emma Johansson och Johanna Fredriksson gick ut kandidatprogrammet i opera våren 2019. Under arbetet med sin slutproduktion svarade de på några frågor om vad som blev en banbrytande version av Dido and Aeneas där Henry Purcells 1600-talsopera möter nykomponerad musik.

Vilka roller spelar ni?

EMMA: Jag gör Sorceress, en sorts trollkvinna som vill störta drottningen Dido och ta över hennes rike med hjälp av ett gäng häxor. Det är jättekul att få testa att spela skurk istället för de typiska sopranrollerna. Och så spelar jag en liten roll som heter Second Woman.

JOHANNA: Jag gör hovdamen Belinda, som också är Didos syster. Och så spelar jag Häxa 1.

Den här produktionen skiljer sig från en traditionell uppsättning. Hur?

EMMA: Vår klass består av bara kvinnor, så vi kommer utgå från den ursprungliga versionen som spelades på en flickskola i England på 1600-talet. Och så har Paula af Malmborg Ward komponerat ny musik som operan byggs ut med. Hon komponerar i sin stil och inte som Purcell.

JOHANNA: Det nya blandas med det gamla. Det kommer vara ganska speciellt att höra 1600-talsmusik och sedan övergången till det moderna. Och så kommer världsmusikstudenterna att improvisera musik utifrån Purcells idéer som en inledning till föreställningen.

EMMA: Ofta när man vill förnya en opera tar man den som den är och placerar den i en annan tid, men här lägger vi till nya delar och bygger ut den. Jag har aldrig sett något sådant förut och tycker det ska bli väldigt kul. Jag tror att det är en bra grej för operagenren att testa nya grejer.

I berättelsen ingår en drottning av Kartago, häxor och den romerske guden Jupiter. På vilket sätt skulle det här vara relevant för en modern publik?

JOHANNA: Tidslösa relationer mellan karaktärerna, den omöjliga kärleken mellan Dido och Aeneas, hämnd och maktbegär från häxorna. Man kan känna igen sig i känslorna.

EMMA: Jag tror att människor alltid dragits till sådant som inte är verkligt, något annat än vår vardag. Vi har alltid berättat sagor från andra världar. Om man tittar på vad som går på bio idag så ser man väldigt mycket superhjältar och övernaturligt.

Vad får publiken vara med om?

JOHANNA: Något helt nytt med väldigt speciell och blandad musik. Jag tror det blir väldigt gripande, en intensiv story.

EMMA: En unik operaupplevelse, någon man inte väntar sig från en slutproduktion. Jag tror att både den vana publiken och de som inte har sett mycket opera kommer att kunna finna det väldigt intressant.

Vem vill ni ska komma?

EMMA: Klart att det vore kul om det kommer regissörer och folk från operahus. Men såklart är det viktigast att vänner och familj kommer.

JOHANNA: Jag vill också att människor som inte brukar gå på opera ska komma på den här. Det är nog en bra förstaopera, ganska lättillgängligt. Och så är den på engelska, som många förstår.

Vad betyder slutproduktionen för er?

EMMA: Den är viktig. Det kommer inte plötsligt, utbildningen har förberett oss för arbetslivet och det här är en försmak på arbetslivet.

JOHANNA: Vi har fått en stabil grund i utbildningen, så nu känns det inte så nervöst. Det är meningen att göra det som en riktig produktion, alla smådelarna som regi och kostym och så vidare är som på riktigt.

OBS: Missa inte dokumentären "The Making of Dido and Aeneas", en dokumentär i 4 delar.