Inga-Lill Grahn, forskare vid Göteborgs universitet, har tillsammans med Martina Huhtamäki vid Helsingfors universitet följt ett antal deltagares träningstillfällen ihop med personliga tränare.
– Vi är språkvetare och forskar om interaktion, där språket möter våra sociala liv. Vi tittar på hur interaktionen påverkar språket och hur språket påverkar interaktionen, säger Inga-Lill Grahn, forskare vid institutionen för svenska, flerspråkighet och språkteknologi.
– Det språkligt speciella med situationen mellan en tränare och en deltagare i friskvårdsaktiviteter är att det är så mycket som pågår, med bland annat kroppar. Det kommuniceras inte bara genom prat och tonfall utan även genom vad de gör rent fysiskt.
De båda forskarna har i den aktuella studien undersökt hur tränaren och deltagaren gör för att upprätthålla sina roller och för att uppnå ömsesidig förståelse. Studien ingår i det större forskningsprogrammet Interaktion och variation i pluricentriska språk, ett forskningsprogram i samarbete mellan Stockholms universitet, Helsingfors universitet, Åbo universitet och Institutet för språk och folkminnen i Göteborg.
”Bra” kan ha olika betydelser
Ta exempelvis det lilla ordet ”bra”. Det kan fungera som en positivt värderad återkoppling, när deltagaren utför övningarna på rätt sätt. Men beroende på saker som tonfall och ihop med hur tränaren använder sitt kroppsspråk kan det lika gärna användas för att markera ett skede då man övergår till nästa övning.
Att det ska förstås som att det är dags att övergå till något annat kan signaleras genom att tränaren använder sig av en annan tonhöjd, eller rent fysiskt vänder sig bort.
Det forskarna såg var att även om samma värderande ord användes (som bra! kanon!), visade tränarna engagemang på olika sätt, beroende på om det handlade om en värdering, en uppmuntran, eller om ordet signalerade att det var dags att fortsätta med nästa övning. Vid en markering av en övergång visades ett vagare socialt engagemang genom att tränarna använde sig av en annan tonhöjd, eller rent fysiskt vände sig bort.
– Vi tittar på hur sociala handlingar används i samtalet, hur deltagarna använder sig av kroppsliga resurser som blickar, gester och rörelser, och var i en sekvens som värderingen kommer. Allt detta spelar roll för hur deltagarna förstår varandra, vilket också möjliggör att de kan fortsätta med aktiviteten, säger Inga-Lill Grahn.
Vi använder mer än ord
Mycket av interaktionsanalysen kan användas tillämpat, det vill säga att man utifrån vad forskningen vet om interaktionen mellan människor kan få ut mer i kommunikationen i professionella verksamheter. I den aktuella studien ligger fokus på friskvård men mycket har också gjorts och görs inom sjukvård för att underlätta kommunikation med och för människor som lever med sjukdom som afasi eller demens – för att ta några exempel.
– Det finns mycket inom samtalsgrammatik som inte finns beskrivet. Hur talspråk kan beskrivas med det interaktionella fokuset. Vi pratar ju inte i fullständiga meningar, men det gör oftast ingenting eftersom vi använder våra kroppar för att göra oss förstådda. Samtidigt ser vi en systematik i talspråket, även om den skiljer sig en del från skriftspråkets.
Just nu håller forskarna på med vidare studier på samma material och då handlar det om det som finns i gränslandet mellan språk och ljud, om vokaliseringar som människor ger ifrån sig.
– Ljud som inte är ord men som har en tydlig roll i interaktionen, till exempel pust, stön och stånk. Det är spännande att vi inte bara använder ord utan också ljud när vi interagerar.
Studien Explicit positive assessments in personal training: Their design and sequential and embodied environment har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Journal of Pragmatics (vol 188, januari 2022) och finns fritt tillgänglig via open access.
Länk till artikeln: https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0378216621004021
Kontakt: Inga-Lill Grahn, tel: 031-786 5917, e-post: inga-lill.grahn@svenska.gu.se
