Kristin Oskarsdotter: 3D-bioprintad vävnad kan ersätta förlorad mjukvävnad
Med patientens egna fettceller kombinerat med ett bärande biomaterial går det att skriva ut ny vävnad i 3D i önskad form. Kristin Oskarsdotter utvecklar metoder som kan göra det möjligt att skriva ut större mängder fettvävnad som samtidigt behåller sin form bättre. Foto: Peter Apelgren.
KRISTIN OSKARSDOTTER
Disputation: 23 oktober 2026 (klicka för mer information)
Doktorsavhandling: Strategies for promoting the clinical translation of 3D bioprinted adipose tissue
Ämnesområde: Plastikkirurgi
Sahlgrenska akademin, Institutionen för kliniska vetenskaper
Dagens metoder för rekonstruktion av exempelvis ett bröst innebär ofta att kroppsegen vävnad hämtas från en annan del av kroppen. Tillgången till kroppsegen vävnad är begränsad och ingreppet kan vara omfattande för patienten.
– Mindre defekter kan behandlas med injicerat fett från patienten själv, men en stor del av vävnaden riskerar att brytas ner med tiden. Det gör att långtidsresultaten blir osäkra, säger Kristin Oskarsdotter, civilingenjör inom bioteknik och doktorand vid Institutionen för kliniska vetenskaper.
Skriver ut vävnad i önskad form
3D-bioprinting kan erbjuda ett annat sätt att skapa den vävnad som behövs. Patientens egen fettvävnad bearbetas och kombineras med ett bärande biomaterial. Blandningen som kallas biobläck kan sedan skrivas ut i en bestämd form.
– Min forskning handlar om att utveckla strategier som främjar blodkärlsbildning och gör att den 3D-bioprintade fettvävnaden behåller sin form över tid. Blodförsörjningen är avgörande för att vävnaden ska överleva och begränsar hur stor mängd som kan skrivas ut.
Förmågan att behålla formen är samtidigt central om vävnaden ska kunna ersätta förlorad volym på lång sikt.
Biobläcket kan förbättra vävnaden
Forskarna har undersökt hur biobläckets egenskaper kan förändras för att förbättra den utskrivna vävnaden.
– Genom att modifiera det bärande biomaterialet har vi funnit att vi kan påverka både biobläckets biologiska aktivitet och stabilitet vid insättning av 3D-printade implantat i djur.
Nästa steg är att börja utvärdera utskriven fettvävnad hos människor.
– I framtiden hoppas vi att detta kan göra det möjligt att skapa större 3D-bioprintade vävnader och på så sätt möta det stora kliniska behov som finns.
Mellan teknik och klinik
Vad har varit roligt och utmanande med doktorandprojektet?
– Att som teknolog navigera i gränslandet mellan vetenskap och klinik har varit både utmanande och mycket givande. Vi har lite olika sätt att tänka kring ett problem. Läkaren utgår från det kliniska behovet och patienten, medan teknologen tänker mer på tekniska lösningar, säger Kristin Oskarsdotter och fortsätter:
– Att ha båda perspektiven i åtanke har varit väldigt lärorikt, och det är fantastiskt när man känner att den tekniska utvecklingen faktiskt svarar mot ett verkligt kliniskt behov.
Text: Jakob Lundberg