Erik Fernström: Biologiska effekter i hjärnan efter strålbehandling kan mätas i kroppsvätskor
Erik Fernströms avhandlingen handlar om balansen mellan effektiv cancerbehandling och risken för långtidsbiverkningar med påverkan på frisk hjärnvävnad. Genom att förstå orsaken till dessa biverkningar bättre, kan man lättare sätta in rätt hjälp och stöd till patienterna.
ERIK FERNSTRÖM
Disputation: 2 oktober 2026 (klicka för mer information)
Doktorsavhandling: The brain in the beam path – outcomes and biomarkers in clinical radiotherapy
Ämnesområde: Onkologi
Sahlgrenska akademin, Institutionen för kliniska vetenskaper
Strålbehandling är en viktig del av både botande och symtomlindrande cancerbehandling. Samtidigt riskerar även närliggande och frisk vävnad att utsättas för strålningen och ge biverkningar som kan kvarstå länge.
Nu när allt fler botas och lever länge efter sin cancer, blir det allt viktigare att förstå och minska långtidsbiverkningar. Strålning mot tumörer i hjärnan och huvud- och halsregionen kan till exempel ge långtidsbiverkningar från ögonen eller att man upplever stark trötthet och koncentrations- eller minnessvårigheter.
– Det finns såklart många bidragande orsaker till att cancerpatienter kan uppleva trötthet, nedstämdhet eller svårigheter med minnet, och det kan vara svårt att veta om det är strålningen mot hjärnan som bidrar till detta, säger Erik Fernström, onkolog på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och doktorand vid Institutionen för kliniska vetenskaper.
Att minska lokala skadorna och mäta biologiska effekter
Avhandling innehåller två spår: dels hur man kan minska de lokala skadorna vid strålbehandling av tumörer i näsan och bihålorna, dels hur man kan mäta biologiska effekter i hjärnan efter strålbehandling.
– Vi har mätt hur nivåerna av olika proteiner, som utsöndras från hjärnan, ändras i spinalvätska och i blod efter strålbehandling mot hjärnan. Sedan har vi undersökt om dessa biologiska förändringar avspeglar stråldosen och patienternas minnesförmåga och livskvalitet.
Att följa proteinet NfL kan vara en viktig ledtråd
Resultaten i avhandlingen visar att biologiska effekter i hjärnan efter strålbehandling kan mätas i kroppsvätskor, och att proteinet neurofilament light (NfL), som finna i blod och spinalvätska, är en särskilt intressant markör. NfL finns framför allt i nervcellernas långa utskott, och kan frisättas när nervcellerna påverkas eller skadas.
- Sambandet mellan nivåerna i blod och spinalvätska visade sig också vara starkt för NfL. Detta talar för att mängden NfL i blod skulle kunna användas för att följa påverkan på nervvävnad efter strålbehandling.
Nivåerna av NfL var också kopplad till livskvalitet och depressiva symtom under uppföljningen. Resultaten tyder på att den stråldos som frisk hjärnvävnad får under behandling av huvud-halscancer kan ha betydelse för biverkningar och biologiska processer i hjärnan. Om man förstår orsaken till biverkningarna bättre, kan man lättare sätta in rätt hjälp och stöd till patienterna.
– Dessa metoder skulle kunna användas för att utvärdera bieffekterna av nya behandlingstekniker mot tumörer i anslutning till hjärnan. Studierna är små och resultaten behöver bekräftas i större patientgrupper innan sådana blodprover kan användas för att bedöma risken för biverkningar hos enskilda patienter.
Vad har varit mest givande och utmanande med doktorandprojektet?
– Det roligaste har varit att gå på djupet och lära sig mer om effekterna av de behandlingar som jag jobbar med varje dag, sådant som jag har glädje av i det dagliga arbetet med mina patienter. Sedan är det en utmaning att forskningen måste fungera ihop med patienternas ordinarie behandling och bedrivas parallellt med det egna kliniska arbetet.
Text: Susanne Lj Westergren