Samma arktiska växt reagerar olika på värmen
En varmare växtplats kan få en art att vissna tidigare på en plats och senare på en annan. Ny forskning visar hur lokala skillnader i temperatur, snö och vatten gör det svårare att förutsäga hur Arktis växtlighet förändras, på platser som värms upp omkring fyra gånger snabbare än resten av jorden.
Ett varmare klimat påverkar givetvis när arktiska växter börjar växa på våren, när de blommar och när de slutligen går in i höstens viloperiod. Men förändringarna följer inte ett enkelt mönster. I sin forskning har Geerte Fälthammar de Jong undersökt hur arktiska växter reagerar i olika mikroklimat – små områden där temperatur, snötäcke och tillgång till vatten kan skilja sig kraftigt från omgivningen.
– Ett av de tydligaste resultaten är att samma växtarter kan reagera olika på samma förändring beroende på var de växer. På en plats kan en varmare markyta göra att växterna vissnar tidigare på hösten, medan den på en annan plats gör att de vissnar senare, berättar Geerte Fälthammar de Jong.
Stora skillnader på korta avstånd
På branta sluttningar kan snön smälta tidigt och stenblock lagra värme från solen. Samtidigt kan smala dalgångar som vetter mot norr vara betydligt kallare än landskapet omkring dem. Forskarna har studerat sådana mikroklimat i norra Sverige, på Grönland och Svalbard.
Med hjälp av time-lapse-kameror har de följt växterna genom växtsäsongen, från de första skira bladen och blommorna, till frösättning och höstens färgförändringar.
– Mikroklimaten hjälper oss att förstå varför växter inte alltid reagerar på ett varmare klimat på det sätt vi förväntar oss, fortsätter Geerte Fälthammar de Jong.
Under marken fortsätter tillväxten
Forskarna har också undersökt vad som händer under markytan. Rötterna kan fortsätta växa flera månader efter att växtens synliga delar har slutat växa för säsongen.
Rotaktiviteten tycks dessutom påverkas mindre av skillnader i lufttemperatur och mikroklimat. I stället spelar det stor roll vilka växtarter som finns på platsen.
– Det här är ett dolt system som vi fortfarande vet väldigt lite om. Rötterna spelar samtidigt en stor roll för hur mycket kol som kan lagras i marken och därmed för hur de arktiska ekosystemen påverkar klimatet, säger Geerte Fälthammar de Jong.
Kalla tillflyktsorter kan vara sårbara
Forskarna har även undersökt så kallade mikrorefugia – alltså små, kallare områden i landskapet där köldanpassade växter skulle kunna överleva när klimatet runt omkring blir varmare.
Sådana platser finns, men de är färre än förväntat jämfört med forskning inom andra ekosystem och ofta beroende av närhet till vatten. Det kan göra dem sårbara när förändrad snösmältning påverkar tillgången till vatten.
Resultaten visar varför det är svårt att förutsäga hur växtligheten i hela Arktis kommer att förändras. Mycket av dagens kunskap bygger på forskning nära samhällen och ett fåtal forskningsstationer, trots att förhållandena kan variera kraftigt även inom små områden.
– Men alla dessa pusselbitar är viktig kunskap för att kunna förstå och förutsäga hur Arktis förändras, vilket i sin tur påverkar hela jordens klimat, avslutar Geerte Fälthammar de Jong.
Avhandling: ”Timing is everything: how microclimate drives Arctic vegetation phenology”
Författare: Geerte Fälthammar de Jong
Institution: Institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet
