Ovanlig lungmanet hittad på Tjärnö
Under hösten har flera observationer av den ovanliga lungmaneten gjorts längs Västkusten. I oktober dök ett exemplar upp även vid Tjärnö marina laboratorium.
– I Asien torkar man dem och äter dem. De smakar inte så mycket, men har en väldigt spännande konsistens, säger manetexperten Christin Appelqvist, Institutionen för marina vetenskaper.
Hur ovanlig är lungmaneten här?
– Den är inte jättevanlig oss hos – inte än så länge i varje fall – men jag blir inte förvånad över att den dyker upp. Det är en art som hör hemma i Nordostatlanten och Medelhavet och som ibland kommer till våra vatten på sensommaren och hösten. Den förs in med varma vattenströmmar.
Hur känner man igen den?
– Vi har den övre delen som kallas för klocka, den går mot turkos, blått eller mjölkaktigt vitt. Till skillnad från våra andra maneter är klockan väldigt kraftig och där finns också nässelcellerna, även om de är väldigt svaga. Honorna har en vacker lila kant längst ut och undertill så har den ett knippe med åtta munarmar. I våra vatten blir de ofta ungefär en halvmeter långa och en halv meter i diameter över klockan. Men de kan bli upp mot en och en halv meter långa.
Är de farliga?
– De tillhör gruppen nässeldjur, men de bränner inte oss människor och inte heller sin egen föda. Till skillnad från brännmaneter så har de här en sluten mun. Armarna saknar nässelceller och har i stället små porer där de suger in djurplankton som den sedan förflyttar upp mot magsäcken.
Men de kan ställa till problem?
– När maneter blommar, eller förekommer i stora mängder, kan de ställa till problem på mänskliga konstruktioner, till exempel kylvattenintag på kärnkraftverk eller andra anläggningar. Just den här arten är så kompakt, så blir det många av dem kan de skapa ett riktigt stopp och hindra vatten från att cirkulera, även i till exempel en kanal.
Har du prövat att äta dem?
– Ja. De smakar inte så mycket, utan det är mer den spännande konsistensen. Man äter dem torkade så det är inte som någon slags jelly, utan de är mer krispiga som chips. Det går också att blötlägga dem och då blir de mer som bläckfisk. När man äter maneter så är det just från släktet lungmaneter. Det är främst i Asien som det finns ett aktivt fiske och en konsumtion av dem.
Det finns ett mysterium med lungmaneterna – kan du berätta om det?
– Vi tycker ju att maneter är väldigt vanliga men det finns ändå stora kunskapsluckor. När det gäller lungmaneter så är det ingen som vet var de små individerna är. De har ett fastsittande stadie, och så skivar de av nya maneter varje år som öronmaneter eller brännmaneter gör, men i naturen ser vi dem bara när de har blivit upp till 20 – 30 centimeter långa. Eller som det här exemplaret då, nästan en halvmeter lång. Så var är de när de är små?
Vad tycker om att den dyker upp här hos oss på Västkusten?
– Jag älskar ju maneter, så jag blir ju jätteglad. Jag tycker om att titta på den och se när den simmar. Den är ju en gäst här på hösten, så jag räknar med att den kommer, säger Christin Appelqvist.
Intervju: Mikael Andersson
