Svenska Akademien delar årligen ut Margit Påhlsons pris till personer som genom sin verksamhet har gjort särskilt viktiga insatser för det svenska språket. I år tilldelas priset Henrik Rosenkvist, professor i nordiska språk vid Institutionen för svenska, flerspråkighet och språkteknologi, Göteborgs universitet.
– Det känns väldigt kul att få det här priset. Det är hedersamt och jag är jätteglad.
Han har en bred repertoar. Sedan många år tillbaka är han språkexpert i radioprogrammet Språket i P1, han har gett ut fackböcker om grammatik och forskar framför allt om språkhistoria. Han är ledamot i Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur, och brinner för frågor om bland annat älvdalska och estlandssvenska.
– Mina forskningsintressen har förändrats över tid. Det som jag är mest intresserad av är nog grammatisk språkförändring och olika perspektiv på det.
Henrik Rosenkvist disputerade 2004 med sin avhandling om historisk språkförändring, anställdes som universitetslektor vid Göteborgs universitet 2013 och blev professor i nordiska språk tre år senare. På sistone har han främst undersökt nutida förändringar: Vi vet mer om nutida språk och därför kan vi se förändringsmekanismerna i större detalj, menar han.
– Det är språkhistoria, men en språkhistoria med väldigt mycket bakgrundsmaterial. Forskar man på språket som var under 1200-talet får man inte det helhetsgrepp som man kan få när man undersöker nutida förändringar.
Ord får ny funktion
Tillsammans med Sanna Skärlund från Lunds universitet har Henrik Rosenkvist forskat på hur ordet typ används. Typ har under 1900-talet fått en ny funktion och blivit en slags diskurspartikel, alltså ett ord som inte tillför ny sakinformation i en mening utan hjälper till att uttrycka attityd, ton eller hur något sägs i samtalet. Han har också undersökt ordet fortsatt. Under 1990-talet har fortsatt gått från att vara ett verb och adjektiv till att också bli ett slags adverb, som i ”frågan är fortsatt aktuell”.
– Det är förändringar som folk inte reagerar på, de sker ganska naturligt. Man tänker inte ”oj vad hände här” utan det bara flyter på. Och utifrån undersökningen av typ och fortsatt kan man dra slutsatser som är lite mer långtgående för sådana här tvetydiga ambiga konstruktioner, de konstruktioner som kan analyseras på minst två olika sätt. Ju fler ambiga konstruktioner du har, desto snabbare går språkförändringen. Sådana här grammatiska förändringar tycker jag är kul, berättar Henrik Rosenkvist.
Det finns många nyare diskursmarkörer som en del personer reagerar på, såsom ba, liksom och asså.
– Men språkförändring är inte detsamma som språkförsämring!
Kontraster kan berätta om språkets logik
Sedan han skrev sin avhandling har Henrik Rosenkvist fortsatt att intressera sig för kontraster i språket. Ett exempel är skillnaden mellan och och men, där och signalerar en väntad relation mellan två olika egenskaper, medan men signalerar en oväntad relation.
– Om jag säger ”hon är ung och sjuk” blir det märkligt, men inte om jag säger ”hon är ung men sjuk”. Det här grammatiska särdraget finns också i flera andra olika språkliga konstruktioner. Det tycker jag är intressant, och det är det ingen som har forskat på i svenskan ännu. Det är ett ämne som jag ska prata om under en konferens i juni.
Med prispengarna från Svenska Akademien har Henrik Rosenkvist planer på att skriva ytterligare en fackbok.
– Om det finns intresse har jag lite tankar på en bok inom ämnet. Ingen skönlitterär, det ska jag bespara allmänheten från, skrattar han.
Text: Karin Wenzelberg
