Trålning och havskräftor undersöks med unik undervattensrobot
Ett unik undervattensrobot kryper just nu fram och tillbaka på Gullmarns botten och filmar havskräftornas rörelser om och om igen. Roboten ska hjälpa forskarna att förstå effekterna av biologisk aktivitet och mänsklig påverkan.
– Det finns mycket få sådana här fjärrstyrda robotar i världen. En av dem finns i Gullmarn, säger Laurenz Thomsen, professor i marin geologi, Institutionen för marina vetenskaper.
Gullmarn är en liten – men mycket praktisk – testplats i det europeiska forskningsprojektet Digi4Eco. Med hjälp av undervattensroboten kan forskarna observera en konkret del av havsbotten och samla in havsdata för att bygga en så kallad "digital tvilling" av havet – allt för att öka förståelse för de marina ekosystemet.
– Det som gör roboten särskilt intressant är att den är uppkopplat till internet och kan fjärrstyras av forskare från hela världen. Det är unikt. Liknande observatorier har endast sänkts ner på ett fåtal platser världen över, bland annat i djuphavet utanför Kanadas kust 2010 och anläggningar i grunda vatten nära Barcelona 2025, säger Laurenz Thomsen.
Påverkan på havsbottnen
I Gullmarn vill forskarna ta reda på hur havskräftornas beteenden påverkar havsbottnen. Havskräftan är en kommersiellt viktig art inom det europeiska fisket, men den spelar också en viktig roll för havsbottnens struktur och funktion.
Havskräftan gräver nämligen omfattande gångsystem och skapar tredimensionella strukturer som kan bli flera decimeter höga och som kan vara viktiga för hur de bottenlevande ekosystemen fungerar.
– Många områden i Gullmarn störs dessutom regelbundet av bottentrålning. Genom att jämföra trålade och otrålade områden vill vi förstå effekterna av biologisk aktivitet och mänsklig påverkan på havsbottnen och ekosystemet. Inom projektet utvecklar vi också en digital tvilling för att övervaka hur övervaka hur uppgrumlade havsbottnar påverkar ekosystemen, säger Laurenz Thomsen.
Digital tvilling hjälper havet
En ”digital tvilling” är en digital version av ett fysiskt område och de olika processer som pågår där. Tvillingen använder både realtidsdata och historiska data, men kan också skapa modeller för att simulera framtida scenarier, som att förutsäga hur klimatförändringar och mänsklig aktivitet skulle kunna påverka marina ekosystem.
Med hjälp av all data som samlas till den digitala tvillingen kan forskarna till exempel öka kunskapen om förändringar i havet, göra restaureringsinsatser och också förvarna om till exempel lokala algblomningar.
– Digitala tvillingar kommer att göra det lättare att ta hand om havet, men också enklare att fatta mer informerade beslut om placering av till exempel vattenbruksanläggningar, havsbaserad förnybar energi, eller eventuell gruvdrift i djuphavet, säger Laurenz Thomsen.
Text: Annika Wall
