Att patienter har en namngiven läkare innebär inte nödvändigtvis att de får träffa samma läkare vid återbesök. Ett stort hinder för kontinuiteten i primärvården är i stället den höga läkaromsättningen, visar en ny forskningsrapport.
Den 8 oktober presenterade Gustav Kjellsson, föreståndare för Centre for Health Governance, rapporten "Kontinuitet i primärvården: Hur svårt kan det vara?" vid ett seminarium på SNS i Stockholm. Rapporten är skriven tillsammans med Lina Maria Ellegård, Högskolan Kristianstad och Lunds universitet, och Anders Anell, Lunds universitet, och ingår i serien SNS Analys.
Kontinuitet mellan läkare och patient har kopplats till bland annat högre patientnöjdhet, färre akutbesök och lägre dödlighet. Flera regioner har därför krävt att vårdcentraler registrerar patienterna på en namngiven läkare. Rapporten visar att det i sig inte ger högre kontinuitet. När patienter vid samma vårdcentral jämförs finns ingen statistiskt säkerställd skillnad mellan dem som har och dem som saknar en namngiven läkare.
Ett grundläggande hinder är i stället den höga läkaromsättningen. Omkring 30 procent av läkarna vid en vårdcentral har lämnat inom ett år, och på medianvårdcentralen har ungefär två tredjedelar lämnat inom fem år. För patienten innebär det att chansen att träffa samma läkare vid ett återbesök är 70 procent efter ett år, 50 procent efter tre år och 33 procent efter fem år. Omsättningen är högre vid vårdcentraler med hög arbetsbelastning och i områden med svagare socioekonomiska förutsättningar.
Gustav Kjellsson vid rapportpresentationen.
Forskarna menar att insatser för ökad kontinuitet i första hand bör ge läkare förutsättningar och incitament att stanna längre på samma vårdcentral. De lyfter bland annat fram:
fler primärvårdsläkare och lägre arbetsbelastning
långsiktiga incitament, till exempel delägarskap och anställningsformer som stärker anknytningen till arbetsplatsen
teamarbete, informationsöverföring och aktiva insatser vid läkarbyten, så att kontinuiteten också finns på vårdcentralsnivå
Rapporten har uppmärksammats i bland annat Läkartidningen, där den kommenterades av Distriktsläkarföreningen, Läkarförbundet och Praktikertjänst, samt i Dagens Medicin.