Forskning kan hjälpa vattenverk att hantera PFAS
Nya gränsvärden för PFAS i dricksvatten är något som ger huvudbry för många vattenverk. En avhandling från Göteborgs universitet ger värdefulla insikter om hur reningen kan ske på ett säkert sätt.
Vid årsskiftet sänktes gränsvärdet kraftigt för halten PFAS-ämnen i dricksvatten. Nu är det 4 nanogram/liter för fyra ämnen, jämfört med tidigare 90 ng/l för elva PFAS-ämnen. Det nya gränsvärdet motsvarar salthalten som ett halvt saltkorn ger i en 50 meters simbassäng.
PFAS har spridits i vår miljö sedan produktionen av desamma inleddes på 1950-talet. Med strängare gränsvärden för dricksvatten blir reningen av evighets-kemikalien en fråga för många av Sveriges vattenverk, inte bara dem som ligger nära en flygplats eller någon annan stor utsläppskälla.
Artificiellt skapat grundvatten
– Mycket av den tidigare forskningen om PFAS har genomförts på kraftigt förorenade platser. Min forskning fokuserar i stället på de mycket låga koncentrationer som är vanligt förekommande i naturen, eftersom detta blir relevant med de nya dricksvattenreglerna, säger Tabea Mumberg, doktorand på Institutionen för geovetenskaper vid Göteborgs universitet.
Det finns olika sätt att framställa dricksvatten på. Eftersom Sverige har tämligen lite grundvattenreservoarer så sker cirka 25 procent av dricksvattenproduktionen genom att ytvatten från sjöar och vattendrag filtreras genom en sandbädd och rinner ner till grundvattnet. Metoden förbättrar vattnets lukt, smak och färg och säkerställer tillgången av grundvatten som sedan pumpas upp till vattenverk där ytterligare rening sker.
Tabea Mumbergs avhandling tar reda på hur den artificiella filtreringen påverkar PFAS-halterna i grundvattnet.
Flera faktorer avgör PFAS-halten
– Min forskning visar att vissa PFAS-ämnen rör sig snabbt ner till grundvattnet, nästan lika snabbt som vattnet, medan andra PFAS-ämnen tillfälligt kan fastna. Men de kan komma att frigöras, exempelvis när grundvattennivåerna förändras eller driften av infiltrationssystemet avbryts, säger Tabea Mumberg.
Hennes avhandling visar att koncentrationerna av PFAS i grundvattnet inte bara beror på ämnenas kemiska egenskaper, utan också på hur grundvattnet strömmar, var lokala PFAS-källor finns och hur vattenverket opererar sina system.
– Allt strängare gränsvärden gör låga PFAS-koncentrationer relevanta för de flesta vattenproducenterna, men varje förekomst innebär inte en omedelbar hälsorisk. Att helt rena bort PFAS innebär dessutom andra risker och kostnader. Ett exempel är att det går att använda aktivt kol i reningen, men det genererar avfall som är dyrt att ta hand om och när det förbränns frigörs växthusgaser, säger Tabea Mumberg.
Optimera infiltrationen
Resultaten av hennes forskning visar att vattenverk kan övervaka förekomsten av PFAS i ytvattnet som används och anpassa driften av infiltrationssystemet för att på så sätt minska tillförseln av PFAS till grundvattnet. Tabea Mumberg har också undersökt olika metoder för att minska mängden PFAS innan vattnet infiltreras samt hur infiltrationsbädden skulle kunna optimeras för att få mer PFAS att fångas upp och hållas kvar.
– I stället för att enbart förlita sig på kostsam rening efter att en förorening har skett kan min forskning hjälpa vattenproducenter att skydda grundvattnet, minska framtida kostnader för dricksvattenrening och skapa förutsättningar för en säker dricksvattenproduktion i takt med att gränsvärdena för PFAS blir allt strängare, säger Tabea Mumberg.
Länk till avhandlingen:PFAS in Managed Aquifer Recharge – Solution or hidden risk in drinking water production?
Kontakt: Tabea Mumberg, doktorand på Institutionen för geovetenskaper vid Göteborgs universitet. Telefon: 076-618 1367, e-post: tabea.mumberg@gu.se
PFAS – per- och polyfluorerade alkylsubstanser – är en grupp konstgjorda kemikalier som finns i allt från stekpannor till brandskum. PFAS bryts inte ner i naturen och kan stanna kvar i vatten och mark under lång tid. PFAS finns i dricksvatten och trots att halterna ofta är mycket små, har kemikalierna kopplats till allvarliga hälsoproblem som cancer, hormonstörningar och nedsatt immunförsvar.
