Att viljan att doktorera funnits länge framgår tydligt när Jacob Lindh ser tillbaka på sin start vid Göteborgs universitet.
– Att doktorera var ett mål när jag började arbeta vid Göteborgs universitet 2001. Jag hade arbetat intensivt med etableringen av institutionens anläggning på Skånegatan samtidigt som jag hade haft mycket undervisning och flera andra uppdrag. Jag fick axla mycket ansvar som jag inte kom ifrån, i synnerhet med byggprojektet.
– Doktoranddrömmarna fick därför ligga på vänt, 2005–14. Innan 2005 var det svårt att hitta rätt ämnestillhörighet för min del och det gick inte att doktorera inom idrottsvetenskap vid Göteborgs universitet. Jag sökte en utlyst doktorandtjänst hösten 2014 inom mitt område, som jag blev antagen till i mars 2015.
Forskning över Atlanten
Forskningen kretsar kring ett internationellt samarbete inom idrottsvetenskap och digitalt lärande.
– Forskningen handlar om ett projekt mellan Stanford University och Göteborgs universitet som finansierades av Wallenberg Global Learning Network vid Stanford University, 2005–08 (508 000 USD), där jag var projektkoordinator på den svenska sidan. Projektets titel var Remote University Network (RUN) for human performance. Inom projektet utvecklades projektbaserade tvillingkurser vid Stanford University och Göteborgs universitet, där vanligtvis tre-fyra studenter vid Stanford University och lika många från Göteborgs universitet bildade gemensamma projektgrupper.
– Studenterna läste program i idrottsvetenskap eller idrott och hälsa vid Göteborgs universitet. Studenterna vid Stanford University läste program i humanbiologi eller angränsande utbildningar.
– Studentgrupperna genomförde laboratorieexperiment för att besvara egna frågeställningar i det tvärvetenskapliga ämnet kinesiologi (rörelselära), där biomekanisk och kardiorespiratorisk mätutrustning användes.
– Därefter processade studentgrupperna sina mätresultat med hjälp av innovativ pedagogik, informations- och kommunikationsteknologier (IKT) samt med lärare och forskare med olika bakgrund. Nästan alla IKT-verktyg och resurser delades mellan lärosätena. Slutligen presenterade respektive projektgrupp sina vetenskapliga fynd online för kurskamrater, lärare och forskare på båda sidor om Atlanten med hjälp av orala PowerPoint-presentationer, posters och vetenskapliga rapporter.
– Det var ett utmanande projekt med flera barnsjukdomar; IKT var nytt för många, svajig bandbredd, nio timmars tidsskillnad, olika akademiska kulturer, heterogena studentgrupper med mera. Pandemin och andra internationella projekt har på senare tid visat att mycket av det vi gjorde var helt rätt och viktigt. Att reproducera hela projektet med alla kurskomponenter och målgrupper är nog däremot nästintill omöjligt. Jag har vidareutvecklat flera liknande projekt inom andra områden genom åren och fått finansiering för några.
– Jag är glad över de erfarenheter jag fick via RUN. Att arbeta så innovativt och utmanande som vi gjorde var tufft, men samtidigt enormt lärorikt och betydelsefullt. Tyvärr syns inte alla spin-off-effekter som projektet hade inom akademin och på flera andra områden.
En paus efter sjukdom
Arbetet som doktorand har dock inte varit utan avbrott, något som påverkat forskningsprocessen.
– I februari 2018 drabbades jag av en stroke. Det blev en lång väg tillbaka som fortfarande pågår. Arbetet har därför legat på paus sedan länge.
Friheten driver
Det som lockar mest i doktorandlivet är friheten och möjligheten att arbeta med sitt intresseområde.
– Friheten i arbetet och att få arbeta med det jag brinner för.
Utmaningar längs vägen
Samtidigt finns det utmaningar som kan vara svåra att förutse och hantera.
– Det finns mängder av möjliga hinder som doktoranden ibland inte råder över och kanske inte ens förstår. Ta reda på vilka rättigheter du har som doktorand och vilka vägar du kan gå om problem uppstår.
Råd till blivande doktorander
Till den som överväger en forskarutbildning finns flera råd att ta med sig.
– Sätt dig in i vad det innebär att vara doktorand och fundera noga på vad du vill med dina studier. Det primära är sedan att försöka hitta ett samhällsnyttigt projekt som du tror på och brinner för. Var medveten om att det kan uppstå perioder med tvivel, motivationsbrist och att många kan uppleva en känsla av ensamhet i sitt arbete. Då kan det exempelvis vara bra att läsa en nyttig och intressant doktorandkurs eller arbeta med något annat inom dina studier som gör att du inte tappar fart och förlorar mer motivation.
Framtidsplaner efter examen
Framtiden efter en eventuell doktorsexamen rymmer flera möjliga vägar.
– Att göra en postdoc vore kul om jag fick möjlighet att arbeta med ett projekt som känns rätt. Annars har jag min ordinarie tjänst som adjunkt och humanbiolog inom idrottsvetenskap och idrott och hälsa vid Göteborgs universitet. Jag har även mycket annat material och många idéer som jag skulle vilja gå vidare med, som inte bara rör undervisning. En hel del är eget material (som ej tangerar RUN-projektet) som aldrig har presenterats.
Drivkraften framåt
Avslutningsvis delar Jacob med sig av personliga reflektioner kring livet efter stroken och drivkraften framåt.
– Jag läser ständigt aktuell forskning samt prövar och utvärderar nya metoder för att bli bättre efter min stroke. Att läsa om hjärnan och att se sig själv som ett försöksobjekt är oerhört fascinerande. Att ha delmål, mål och drömmar är A och O för mig, både möjliga och kanske även omöjliga. Jag har sagt att jag ska bestiga en vacker 6–7 000 meters topp och dö disputerad. Vi får väl se om det bara är drömmar eller om de blir verklighet en dag.
