Arm- och skallskador vanligast hos civila i krig
Skador på armar och huvud är de vanligaste hos civila i krig, både barn och vuxna. Det visar en vetenskaplig rapport från nybildade Centrum för katastrofmedicin vid Göteborgs universitet.
Rapporten ”Civilt skadepanorama i krig” har gjorts på uppdrag av Socialstyrelsen. Syftet har varit att skapa ett bättre kunskapsunderlag i arbetet med en beredskapsplanering för svensk hälso- och sjukvård, och för återuppbyggnaden av det civila försvaret i Sverige.
Det forskarna gjort är en så kallad systematisk litteratursammanställning, som beskriver civilt skadepanorama i moderna krig åren 1973 till 2023. Av allt material som samlades in var det slutligen 62 vetenskapliga artiklar och rapporter som platsade i underlaget.
Resultaten visar att armskador var det vanligaste hos civila i krig, ungefär var tredje skadad person (32 procent) drabbades av detta. Därefter följde skallskador (26 procent), skador på nedre extremiteter, alltså skador på benen (18 procent), bröstkorg (18 procent), brännskador (16 procent), skador i buk och bäcken (10 procent) och på ryggrad (4 procent).
Tryckvågor och oexploderad ammunition
De många skallskadorna kan förklaras med tryckvågor från bombningar som gör att civila slängs mot väggar eller får bråte över sig. Arm- och fingerskador hos barn handlar ofta om lek med outlöst ammunition.
Skador i buk, bröstkorg och ben, vid exempelvis minsprängning, är ofta dödliga för civila utan kroppsskydd. Om de skadas och dör, och därför inte kommer under vård, registreras inte heller skadorna.
I uppdraget ingick att även studera eventuella skillnader mellan vuxna och barn. Fördelningen av skador hos barn visade sig vara ungefär densamma som hos vuxna. Var fjärde person i underlaget var barn, under 17 år.
Yohan Robinson är docent och föreståndare för Centrum för katastrofmedicin vid Göteborgs universitet, ortoped och traumakirurg med erfarenheter som officer och krigskirurg i Afghanistan och Mali.
Viktigt för civil och militär sjukvård
– Uppgifter om skadepanorama är viktigt för beredskapsplaneringen för såväl den civila som den militära sjukvården i totalförsvaret. Vi blev faktiskt förvånade över att skadepanoramat har varit så konstant de senaste 50 åren, trots skilda konflikter, geografisk spridning, krigens olika karaktär och de många nya vapensystem som tillkommit, säger han.
Rapporten bygger på underlag från väpnade konflikter, dock har kemiska, biologiska och radionukleära vapensystem exkluderats i uppdraget. Svårigheter i arbete har varit variationerna i hur skador rapporterats, och att hitta pålitliga data från pågående konflikter i exempelvis Niger, Sudan och Ukraina.
– Man bör vara försiktigt att generalisera skadepanoramat till en svensk kontext, inte minst med anledningen av att det finns begränsningar i materialet, till exempel skevhet i rapportering, selektion av skadepanoramat hos överlevare och intressekonflikt i resultaten, säger Yohan Robinson.
Författarna bakom rapporten är alla knutna till Centrum för katastrofmedicin vid Göteborgs universitet. Utöver Yohan Robinson är det Karl Chevalley och Göran Sandström, båda överstelöjtnanter i Försvarsmakten och överläkare inom anestesi och intensivvård.
Karl Chevalley är verksam inom ambulanshelikopterverksamheten i Västra Götalandsregionen, samt överstelöjtnant och stabsläkare i Arméstaben. Göran Sandström, medicine doktor, är överstelöjtnant och ställföreträdande chef på Försvarsmedicincentrum.
Titel: Civilt skadepanorama i krig – En litteraturanalys över ett halvt sekel av krig
