Lämpliga läsare: Litteraturens värde, litterär lämplighet och läsningens funktioner i biblioteksfackpress, 1903–1954
Kort beskrivning
Mitt doktorandprojekt undersöker diskurser om läsning i relation till litterärt värde och litterär lämplighet. Vilka böcker har, under första halvan av nittonhundratalet, ansetts lämpliga eller olämpliga för allmänheten att läsa – och därmed att tillhandahålla på folkbibliotek? Utifrån ett material som består av recensioner och debattartiklar i biblioteksfackpress, närmare bestämt tidskrifterna Folkbiblioteksbladet (1903–1911) och Biblioteksbladet (1916-), studerar jag vilka värdeförhandlingar som kan urskiljas, vilken roll litterärt värde spelar i bedömningen av den litterära lämpligheten, samt vilka funktioner läsning förväntas ha, för läsaren och för samhället.
Bakgrund
De svenska folkbiblioteken växte fram under tidigt 1900-tal, med rötterna i dels kyrka och skola, dels folkrörelser som nykterhets- och arbetarrörelse. Syftet med folkbiblioteken var folkbildande, men också folkuppfostrande, och läsning och litteratur sågs som en viktig del i denna bildning/fostran. Det första statsbidraget till folkbibliotek, 1905, kom med ett – för tiden helt okontroversiellt – krav på att folkbiblioteken inte skulle tillhandahålla osedlig litteratur. Detta krav kvarstod när folkbiblioteken sedan kommunaliserades, och togs bort först 1965, men vilken litteratur som skulle anses (o)sedlig förblev föremål för debatt. De tidskrifter jag studerar syftade bland annat till att vägleda folkbiblioteken i frågor om urval och inköp, så att osedlig, olämplig eller på andra sätt skadlig litteratur inte nådde fram till sårbara arbetare, kvinnor, barn och unga.
Syfte
Att identifiera och beskriva diskurser kring litterärt värde, samt vilken litteratur som anses mer eller mindre olämplig att läsa och vilken funktion läsningen förväntas fylla, i relation till bibliotekens urval och bestånd under första halvan av 1900-talet.