Eddie de Dios Perez: Fler kan behandlas utan att nacken stelopereras
Degenerativ cervikal myelopati (DCM) är den vanligaste orsaken till nedsatt funktion i ryggmärgen hos vuxna. Det finns flera kirurgiska behandlingsmetoder och det är oklart vilken som är bäst.
Eddie de Dios doktorsavhandling ger ny kunskap om de olika metodernas effekt. Det kan leda till att färre patienter stelopereras i nacken – och att vårdkostnaderna minskar.
EDDIE de DIOS PEREZ
Disputation: 15 september 2023
Doktorsavhandling: Degenerative cervical myelopathy: Surgical treatment, imaging evaluation, and outcome
Ämnesområde: Radiologi och bildbehandling
Sahlgrenska akademin, Institutionen för kliniska vetenskaper
Degenerativ cervikal myelopati (DCM) uppstår när förslitningar i halsryggen orsakar förträngning i ryggmärgskanalen och nedsatt funktion i ryggmärgen.
Typiska symptom är försämrad finmotorik i fingrar, gångsvårigheter, balansstörning, domningar och svaghetskänsla i armar och ben.
– Min forskning handlar om olika kirurgiska behandlingsmetoder mot DCM. Forskningen berör också skalor för sjukdomsgradering, radiologiska bedömningar och utfallsmarkörer för patienter med det här tillståndet, berättar Eddie de Dios som är ST-läkare i radiologi på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Olika kirurgiska metoder
Det finns flera olika kirurgiska metoder för att behandla DCM.
Dekompression genom metoden laminektomi är ett ingrepp som skapar mer utrymme i ryggmärgskanalen för att minska trycket mot ryggmärgen.
Som tillägg till dekompressionen kan man göra en fusion, även kallad steloperation. Syftet är att förhindra rörelse mellan två eller flera kotor och öka stabiliteten.
Det råder oklarhet kring vilken kirurgi som är bäst. I sitt doktorandprojekt har Eddie de Dios Perez jämfört de olika metoderna när det gäller effekt, säkerhet och kostnadseffektivitet.
– Det viktigaste fyndet är att våra resultat talar för att behandling utan steloperation i många fall kan vara minst lika effektiv som behandling med steloperation.
”Viktigt att inte steloperera i onödan”
Avhandlingen visar att fem år efter operation hade dekompression med enbart laminektomi lika goda kliniska resultat som laminektomi plus fusion.
För varje patient som behandlades med fusion (steloperation) uppskattades kostnadsökningen till 4 700 dollar (cirka 50 000 kronor) utan att några långsiktiga fördelar kunde visas.
– Eftersom steloperation kan innebära högre kostnader för sjukvården och fler komplikationer är det viktigt att patienter inte stelopereras i nacken om det inte är nödvändigt, säger Eddie de Dios.
Kirurgi med färre komplikationer
En tredje kirurgisk behandlingsmetod mot DCM är så kallad selektiv muskelsparande laminektomi. Det är en variant av laminektomi där man sparar den djupa muskulaturen baktill i halsryggen och ökar stabiliteten . I ett av avhandlingens delarbeten jämförs denna kirurgiska behandling med andra operationsmetoder som använder sig av steloperation.
Den kliniska förbättringen två år efter operation var likartad mellan grupperna som fått de olika behandlingsmetoderna. Det fanns inte heller några tydliga skillnader i frekvensen av reoperation. Men muskelsparande laminektomi visade andra fördelar.
– Den metoden var förknippad med färre komplikationer, såväl generella som allvarliga. Och den var mer kostnadseffektiv, berättar Eddie de Dios.
Vad hoppas du att ditt doktorandprojekt kan betyda för framtidens behandling av patienter med DCM?
– Vår förhoppning är att fördelarna med den muskelsparande laminektomitekniken uppmärksammas och att fler jämförelser görs med de traditionella teknikerna som använder steloperation. I slutändan handlar det om att använda en så skonsam och säker operationsmetod som möjligt, men samtidigt säkerställa att effekten och livskvaliteten blir minst lika bra för patienten.
Text: Jakob Lundberg