Simon Eriksson

Om Simon Eriksson

Mellan åren 2021 och 2024 arbetade jag som ämneslärare i biologi, kemi och fysik på högstadium i Växjö kommun. Under den senare tiden genomförde jag också en MSc i naturvetenskapsämnenas didaktik vid Stockholms universitet där mitt examensarbete implementerade den didaktiska modellen organiserande syften för att skapa kontinuitet i undervisning och elevers lärande om naturligt urval. Jag började då, på riktigt, att intressera mig för hur elevers föreställningar om vetenskapliga förklaringsmodeller förändras under deras utbildning, särskilt när man frågar sig hur detta påverkar det fortsatta lärandet inom ämnet.

Sedan januari 2025 är jag doktorand inom naturvetenskap med inriktning mot utbildningsvetenskap på institutionen för kemi och molekylärbiologi, med Karina Adbo som handledare. I mitt doktorandprojekt undersöker jag gymnasie-elevers lärande i elektrokemi, med särskilt fokus på deras föreställningar om elektroner, deras rörelse, involvering i elektrostatiska interaktioner och redox-reaktioner. Syftet med forskningen är att skapa en bredare grund för utvecklingen av interventioner som främjar elevers lärande inom elektrokemi och, därigenom, bidra till den kunskapsbas genom vilken lärare fattar informerade beslut i undervisningen.

Fördjupade kunskaper inom elektrokemi hjälper elever att förstå de livsnödvändiga processer som möjliggörs av elektrokemiska principer – inte minst fotosyntes, cellandning och nervsystemets funktion. Det hjälper också elever att förklara hur energi frigörs vid förbränning och varför metaller korroderar. Därigenom läggs en grund för vidareutveckling av elektrokemins tillämpningar, så som inom neurologi, för att utveckla batterier, bränsleceller och en övergång till hållbara energikällor.