Bild
Shelf-isens front på Dotson-glaciären
Tidigare har Anna Wåhlin fokuserat sin forskning på den västra delen av Antarktis, som glaciärerna Thwaites och Dotson (på bilden). Nu är målet Riiser-Larsen i östra Antarktis.
Foto: Anna Wåhlin
Länkstig

Stort forskningsbidrag ska avslöja dolda strukturer i Antarktis flytande glaciärer

Publicerad

Europeiska forskningsrådet har anslagit 154 miljoner kronor till ett forskningsprojekt som ska undersöka varför Antarktis flytande glaciärer vittrar sönder. 56 miljoner av anslaget går till Göteborgs universitet.
– Det är otroligt roligt och bekräftar att den marina forskning som bedrivs på Göteborgs universitet är central för den globala havsforskningen, säger Anna Wåhlin, professor i oceanografi och forskningsledare för projektet.

Det är den 400 km långa Riiser-Larsen shelf-isen längs kusten i Östantarktis som är målet för forskningsprojektet. 

En shelf-is är den yttersta delen av en glaciär som drivits från landmassan ut i havet och därmed flyter ovanpå havsvattnet – en ”flytande glaciär”. Den fungerar som en skyddsbarriär som hindrar glaciären bakom från att rutscha ut i havet allt för snabbt. 

Det är viktigt att skyddet fungerar för både klimatet och havsnivån. Men under de senaste decennierna har shelf-isarnas utbredning minskat till följd av smältning, kalvning och ibland också fullständig kollaps. Forskarna vet inte varför vissa av shelf-isarna kollapsar, medan andra förblir intakta.

– Trots att de har så stor betydelse, vet vi inte riktigt vad som påverkar stabiliteten hos dessa enorma shelf-isar. Vi måste ta reda på det om vi ska göra tillförlitliga prognoser om en framtida havsnivåhöjning, säger Anna Wåhlin. 

Bild
formationer under isen
Under Dotson-glaciären upptäckte forskarna 2024 tårdroppsliknande fördjupningar under isen, upp till 20 m djupa och 300 m långa. Forskarna vet inte om de skapas av smältning inifrån eller underifrån, men hoppas kunna ta reda på det under Riiser-Larsen.
Foto: Filip Stedt

Snöfall, sprickor och varma havsströmmar 

Allt hänger ihop. Det går inte att undersöka det ena, utan att undersöka det andra. Forskarna ska därför studera både processer under isen, ovanpå isen och inuti isen – och hur de samverkar med varandra. 

Det handlar om hur varmare havsvatten strömmar in i hålrummen under isen, smälter isen och försvagar den underifrån. Det handlar om hur ökande snöfall leder till tyngre is, som kan smälta och försvaga isen ovanifrån. Det handlar om hur sprickor, kanaler och skjuvning försvagar isen inifrån.  

– Vår hypotes är att den dolda strukturen inuti shelf-isarna – som bildas av snöfall, smältning och inre sprickskador – styr hur påverkan från havet och atmosfären leder till söndervittring. Datan som samlas in kommer förhoppningsvis att ge en bättre förståelse för vilka processer som försvagar shelf-isen, säger Anna Wåhlin. 

Illustration av shelf-isen
Riiser-Larsen-shelfen är 400 km lång, mellan 200 - 700 m hög och 100 meter djup. Forskarna ska undersöka hur snöfall, smältning och inre sprickskador påverkar shelf-isen. Bland annat ska robotar skickas både under och genom isen.
Foto: Illustration: Dahlbäck/Söderberg

Datan forskarna får fram i projektet är också viktig för att bedöma framtiden för andra glaciärer i Antarktis som till exempel Thwaitesglaciären, också kallad för domedagsglaciären. Thwaitesglaciären är gigantisk och om den kollapsar kan det få stora konsekvenser för havsnivån.

– Därför är den här typen av stora europeiska stöd så viktiga. Existerande observationer och modeller kan ännu inte fånga upp alla samverkande processerna. Därför bildar vi ett helt nytt team med olika typer av expertis, som tillsammans kan ta ett större perspektiv. Det är både oceanografi, meterologi, glaciologi, satellit-data och modellering, säger Anna Wåhlin. 

Premiär för Ran II 

Forskarna kommer att göra flera expeditioner till Antarktis under de sex år projektet pågår. Anna Wåhlin kommer bland annat att använda undervattensroboten Ran II, ersättaren till Ran, som försvann under Dotson-glaciären i januari 2024. Precis som med Ran, kommer Ran II att skickas in under shelf-isen och kartera undersidan för att se hur havsströmmarna påverkar avsmältningen. 

Bild
ran i isen
Ran försvann under Dotson-glaciären 2024. För expeditionen till Riiser-Larsen kommer en helt ny robot att finnas på plats: Ran II.
Foto: Filip Stedt

– Med Ran fick vi världsunika forskningsresultat från undersidorna av Thwaites och Dotson-glaciärerna. Vi avslöjade ett komplext system av kanaler som styr vattnets strömningsvägar och hur isen smälter underifrån. Vi hoppas på liknande bilder också denna gång, säger Anna Wåhlin. 

– Utifrån sett kan det verka som total galenskap att återigen skicka in en enormt dyr robot under flera hundra meter tjock is. Men det är det enda sättet att samla in nödvändig data för att fylla kunskapsluckorna. Alternativet skulle vara att sluta forska för att det är för dyrt och riskfyllt. Som tur är så har vi organisationer som finansierar forskning med hög risk, säger Anna Wåhlin.  

Specialbyggd robot till borrhål

Hittills är isbrytarexpeditioner planerade för 2028 och 2030, samt en landexpedition med bandvagn 2029 där ett antal hål skall borras i isen med hetvatten. Genom hålen skall sensorer, robotar och kameror skickas för att studera isen in i minsta detalj. 

En av robotarna specialbyggs just nu i Göteborg av AUV-tekniker Filip Stedt för att passa i det smala borrhålet. 

Bild
Smal undervattensrobot ligger på brygga
Den smala roboten som ska skickas ner genom de små borrhålen i isen specialbyggs just nu i Göteborg av tekniker Filip Stedt. Här testas den under sjön Aspens is.

Från Göteborgs universitet deltar även Mark Peternell, lektor i geologi, som ansvarar för forskningen om de mikrostrukturer som påverkar bärkraften i isen, som orenheter och små sprickor. 

– Vi vill se hur temperatur, salt, vatten och iskristallernas organisering när isen bildas eller ombildas, påverkar om isen deformeras långsamt eller bryts sönder plötsligt, men också hur upprepad smältning och återfrysning får små sprickor att växa, säger Mark Peternell. 

– Det är en härlig känsla att få så stort bidrag att vi faktiskt kan planera expeditionerna i sex år framöver, med allt vad det innebär i form av inköp, logistik och personal. Det här är allt jag vill göra, säger Anna Wåhlin. 

Bild
porträtt Anna Wåhlin framför is
Anna Wåhlin, professor i oceanografi, Institutionen för marina vetenskaper.
Foto: Johan Wingborg


Länkar till ERC

Länk till Europeiska forskningsrådets pressmeddelande: ERC Synergy Grants 2026: Bringing 48 research teams together to tackle science’s biggest challenges

Länk till mer information om SKUA-projektet: Synergy Grants 2026: Examples of projects 

Fakta

Projekt: SKUA – Stability and Known Unknowns of Antarctic ice shelves

Finansiär: ERC Synergy Grant via Europeiska forskningsrådet. ERC Synergy är ett av EU:s större forskningsprojekt. Avsikten är att samla fyra forskare med olika expertis från olika lärosäten för att arbeta med mycket komplexa problem som ingen forskare eller institution kan lösa på egen hand. Alla fyra måste vara bland de bästa i sitt fält. 

Totalt belopp: 14 miljoner euro (cirka 154 miljoner kronor) över sex år. Cirka 56 miljoner kronor går till Institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet. 

Forskargruppen Forskningsledare Anna Wåhlin, Göteborgs universitet, Sverige, professor i oceanografi, Ruth Mottram, Danmarks Meteorologiske Institut, Danmark, Roderik Van de Wal, Utrecht Universitet, Nederländerna, Peter Davis, British Antarctic Survey, Storbritannien

Ran II: Inköpet av Ran II har delfinansierats med bidrag från stiftelsen Voice of the Ocean (VOTO) och Eric Douglas. 

Övriga ERC-bidrag på Institutionen för marina vetenskaper

ERC Synergy Grant: WHIRLS, projektledare Sebastiaan Swart, professor i oceanografi, RECLESS, projektledare Laura Bristow, lektor i marin kemi

ERC Starting Grant: SOFIA, projektledare Marcel du Plessis, forskare i oceanografi