Första professorn med bakgrund som tandhygienist

Jag träffar Kajsa på Odontologen i Göteborg, hennes arbetsplats sedan över tjugofem år. Hon har under sin långa karriär på flera sätt varit en föregångare. 2003 blev hon en av de första tandhygienisterna att disputera i Sverige, och nu blir hon den fjärde professorn i landet med den bakgrunden – den första vid Göteborgs universitet.

– Många tandhygienister kanske inte tänker på de möjligheter som finns, och där har vi som varit pionjärer kunnat bana vägen. En professur i oral hälsovetenskap stärker ämnets utveckling här på universitetet, och för våra studenter tror jag att det betyder mycket att de professorer de möter inte bara är tandläkare, säger Kajsa.

Hon konstaterar att ämnet oral hälsa är akademiskt välförankrat på universitetet. Två av Kajsas kollegor är docenter och tandhygienistprogrammet har ett flertal disputerade lärare som själva är tandhygienister.  

– Totalt har bara 44 tandhygienister i hela landet disputerat, och flera av dem är knutna till Göteborgs universitet. Vi är en grupp kollegor som driver mycket forskning gemensamt, och som stöttar och hjälper varandra. 

En lång resa

Hennes egen karriär har drivits av en vilja att hela tiden utvecklas. Hon insåg att hon trivdes i tandvården när hon som ung fick praktik som tandsköterska. Yrkesutbildningen till tandhygienist var då en ettårig påbyggnad för tandsköterskor, och Kajsa tog sin tandhygienistexamen 1982, i en av de första studentkullarna i Göteborg.  

– Det var ett roligt och självständigt jobb, men jag upplevde snart att jag befann mig i något av en återvändsgränd. Jag var intresserad av att fortsätta fördjupa mig och ville gå vidare, berättar Kajsa.

Hon kombinerade jobbet som tandhygienist med halvtidsstudier på psykologen, och fick ut en magisterexamen i psykologi. Hennes tanke var att sadla om till att arbeta med ledarskap och arbetsorganisation, men slumpen förde henne tillbaka till tandvården:

– Jag genomförde ett examensarbete kring fobisk tandvårdsrädsla, vilket så småningom resulterade i min avhandling med samma ämne, med Ulf Berggren som handledare, berättar Kajsa.

Från tandvårdsrädsla till att förebygga parodontit 

Efter disputationen 2003 befordrades hon från adjunkt till universitetslektor, med nytt forskningsfokus mot förebyggande och behandling av parodontala sjukdomar, både bland unga och vuxna. Gingivit (inflammation i tandköttet) är ett tillstånd som går att vända, men om det inte behandlas kan det utvecklas till parodontit (tandlossning). Parodontit är ett kroniskt tillstånd som innebär en nedbrytning av tandens stödjevävnader och om sjukdomen får fortsätta kan detta leda till tandförlust. Parodontit är mycket vanligt; i Sverige har cirka 40 procent av alla vuxna i befolkningen sjukdomen. Den viktigaste faktorn för att förebygga sjukdomsutveckling är att etablera infektionskontroll och här är patientens dagliga egenvård helt central.

– Det kan vara svårt att få ungdomar att genomföra den egenvård som krävs för att förhindra en sjukdom som kan uppstå kanske trettio år senare. Men även om det kan vara jobbigt för patienter att upprätthålla god munhygien, så vet vi att det är absolut nödvändigt. Om inte patienten är med på noterna spelar det ingen roll vad vi gör för insatser från tandvårdens sida, säger Kajsa.

Trots all den tandvård som barn och ungdomar får är munhygienen generellt dålig i stora grupper av unga, och kunskapen om vad inflammation i tandköttet leder till är skral. Att arbeta för beteendeförändringar och inspirera patienter att upprätthålla den munhygien som krävs är en viktig del av tandhygienisters arbete. Men hur borde den informationen ges?

Intervention för förbättrad munhygien bland ungdomar

I en studie, genomförd av doktoranden Sandra Lod Dimenäs, får ungdomar testa en intervention för förbättrad munhygien som tidigare visat sig ge resultat på vuxna. Interventionen är baserad på hälsopsykologiska teorier, där tandhygienisten även har tränats i att använda personcentrerad kommunikation i dialogen med ungdomarna. 

– Förutom kunskap behöver individen också tycka att det finns en fördel med att förändra sitt beteende. Det måste finnas målsättningar, inte bara på lång sikt utan också på kort sikt. Interventionen innebär bland annat att tandhygienisten för ett motiverande samtal med patienten där de diskuterar det individuella målet för personens hälsa och hälsobeteende, och även rent praktiskt vilket stöd som personen kan få i sin omgivning för att upprätthålla det önskade beteendet, berättar Kajsa.

Strax över 300 ungdomar har antingen fått den teoribaserade interventionen, eller konventionell information från sin tandhygienist. Uppföljning sex månader efter besöken visar att den teoribaserade interventionen är mer effektiv än konventionell information. Nu går forskargruppen vidare och ser hur resultaten står sig över tid och med målsättning att kunna utveckla mer effektiva metoder för att påverka unga patienter till ett beteende som gynnar deras orala hälsa. 

Behandling av parodontit hos vuxna

En annan viktig uppgift för tandhygienister är att behandla parodontit genom att göra rent i tandköttsfickor som uppstått så att infektionen kan kontrolleras. Behandlingen inleds ofta med att tandhygienisten avlägsnar de bakterieplack som bildats i fickorna med handinstrument eller med ultraljud, eller en kombination av dessa metoder. Denna behandling ges vanligtvis fördelat på flera behandlingsbesök. Tandhygienisten kan också välja att bara använda ultraljud vid ett och samma tillfälle i syfte att undvika överbehandling, något som brukar kallas full-mouth.

Kajsa H Abrahamsson berättar om en stor fältstudie som hon och hennes kollegor just genomfört, där de jämfört hur bra dessa metoder fungerar i den kliniska vardagen. Det är en randomiserad studie som involverat 700 patienter och 90 tandhygienister inom Folktandvården i Västra Götalandsregionen, och som startades på initiativ av professor Jan Wennström innan han avled år 2021. 

I tidigare randomiserade och kontrollerade studier, ofta genomförda på specialistkliniker, har båda metoderna visats ge likvärdiga resultat vad gäller kliniskt utfall. 

–Det unika med vår studie är att vi nu har visat att metoderna ger samma resultat när behandlingen genomförs i den kliniska vardagen, säger Kajsa. 

Även om båda metoderna fungerar lika bra så finns det tidsmässiga fördelar med att genomföra den initiala behandlingen med ultraljud vid ett tillfälle. Kajsa H. Abrahamsson poängterar att oavsett vilken metod man väljer för sin instrumentering så är förstås patients egenvård även här helt avgörande för ett lyckat behandlingsresultat. 

– Det vi också visade i den här studien var att patientens känsla av delaktighet i behandlingen var en viktig faktor för behandlingsresultatet.

En tidigare doktorand, Anna Liss, har nyligen disputerat inom denna fältstudie. Nu genomför forskarna bakom studien en 18-månadersuppföljning och går även vidare med studier, baserad på det mycket omfattande SKAPA-registret, där de bland annat undersöker hur behandlingen fortsatt och om patienter med parodontit får vård på lika villkor.

AV: ELIN LINDSTRÖM