Epokalitet: Konsten och nutidens gränser
Epoker strukturerar och berättar om tiden och formar vårt sätt att både se på det förflutna och föreställa oss framtiden. Dessa rytmiska och ordnade beskrivningar gör oss blinda för vår egen nutid. Vår självreflektion över att befinna oss i en tidsperiod, inom en epok, avgör vad som överhuvudtaget kan tänkas, upplevas eller förstås. Det avstånd som krävs för att beskriva och tolka perioder av social omorganisation, industriell utveckling, politisk omvälvning och tekniska framsteg är alltid ofullständigt närvarande. Att leva i en epok är att känna dess tyngd, dess tryck, dess förvirringar, men att ständigt ligga efter i vår förståelse av den. Hur hanterar vi att vara för sent ute, och vilka konsekvenser får det för det som komma skall? Hur agerar vi med vad som bara kan vara ofullständig kunskap?
Att inte bara beakta begreppet epoklighet, utan också ta itu med hur och vad detta kan innebära för vår förmåga att föreställa oss saker med självpålagda begränsningar – att sätta framtiden inom parentes. Den västerländska senkapitalismens oförmåga att se sig själv genom något annat än negationer är slående när vi beskriver världen genom en serie desorienteringar, monstruösa övergångar, förvirrande förvirringar och brytningar från permakrisen till utropandet av antropocen som förklarar att det inte finns något praktiskt slut på mänsklig inblandning på planeten; upphävande av gränser, som tillkännager en epok som ska avsluta alla epoker.
Huvudtalare - Yuk Hui
Fredag 25 september
Yuk Hui är professor i filosofi vid Erasmusuniversitetet i Rotterdam, där han innehar professuren i mänskliga villkor och leder Erasmusinstitutet för filosofi och teknik. Han är författare till flera monografier som har översatts till ett dussintal språk, däribland *On the Existence of Digital Objects* (2016), The Question Concerning Technology in China: An Essay in Cosmotechnics (2016), Recursivity and Contingency (2019), Art and Cosmotechnics (2021), Post-Europe (2024), Machine and Sovereignty (2024) och Kant Machine (2026). Han är sammankallande för Research Network for Philosophy and Technology och har varit jurymedlem för Berggruen Prize for Philosophy and Culture sedan 2020.
Plats: Epoken, Mölnbo
Lördag 26 september
Epoken markerar en ny fas i utvecklingen av Art Lab Gnesta, en konstnärsdriven institution på den svenska landsbygden som präglas av ett långsiktigt, undersökande och platsbundet arbete. Under sjutton år har detta arbete närmat sig konsten inte som representation utan som en generativ kraft – där plats, organisation och institution i sig behandlas som konstnärligt material. Flytten till en före detta industriplats i Mölnbo, en vacker plats bortom reparation, fortsätter denna bana: ett svar på frågor som kräver nya rumsliga, ekologiska och institutionella villkor, och en del av ett pågående försök att tänka och agera bortom antropocen. Epoken grundades 2009 av konstnären Signe Johannessen och Erik Rören, som fortsätter att leda dess utveckling. Organisationen utvidgar sitt engagemang för långsamma, kollektiva processer och för att engagera icke-mänskliga verkligheter som aktiva deltagare i den konstnärliga produktionen.
Anmälan
CAPIm Research Annual är öppet för allmänheten och erbjuder olika sätt att delta under tre dagar. I anmälningsformuläret ber vi dig att välja de deltagandealternativ som är relevanta för dig.
Fredagen den 25 september välkomnar vi dig till den offentliga invigningen av det andra årliga symposiet med ett inledningsanförande av professor Yuk Hui vid Konsthögskolan på Skeppsholmen i Stockholm.
Lördagen den 26 och söndagen den 27 september välkomnar vi dig till guidade aktiviteter som rör temat epoklighet och dess estetiska och förkroppsligade praktiker. Programmet äger rum på Kungliga Konsthögskolan och inkluderar en halvdagsexkursion till ”Epoken” i Mölnbo.
CAPIm
Centrum för konst och det politiska imaginära (CAPIm) ägnar sig åt tvärvetenskaplig praktik och forskning i mötet mellan samtidskonst och politikens framtid. Centrumet är förlagt till två konsthögskolor, HDK-Valand vid Göteborgs universitet och Kungl. Konsthögskolan i Stockholm, och syftar till att främja kopplingar mellan forskning och utbildning genom ett engagemang i experimentella metoder. CAPIm är det första svenska spetsforskningscentret inom området konstnärlig forskning.
