HDK-Valands designprofil avgörande för Agnes val
När Agnes Nordh var yngre och drömde om att bli illustratör fick hon ofta höra ”då kan du ju göra barnböcker”. Något som alltid fick henne att svara ”nej, det ska jag inte”. Nu – efter tre år på HDK-Valands kandidatprogram i design – låter det annorlunda.
Nya lyan är ännu inte helt färdigfixad. Den lilla hörna som är Agnes Nordhs arbetsplats är inte alls så inboad och inspirerande som hon skulle önska. Väggarna är relativt tomma och flera av hennes pennor ligger fortfarande nedpackade i en resväska.
Bilderbok gav mersmak
Sedan några månader tillbaka bor Agnes och hennes sambo på Tredje Långgatan i Göteborg. Lägenheten är tänkt att vara både hem och arbetsplats. Åtminstone till en början.
− Valet stod mellan att bo kvar i vår gamla etta och hyra en ateljé eller att försöka hitta en större lägenhet där jag både kunde bo och jobba, säger Agnes.
Planen är att hålla kostnaderna nere i några år. Hon tog sin kandidatexamen från HDK-Valand förra våren och vill i lugn och ro utforska tillvaron som frilans. Kanske även testa lite mer riskfyllda projekt under en period i livet då hon bara har sig själv att försörja.
Dessutom fortsatte hon att studera direkt efter avklarad examen. Som examensarbete gjorde Agnes en bilderbok och det gav helt enkelt mersmak. Genom HDK-Valands fristående kurs “Att bilderboksberätta 1” har hon under hösten fördjupat sig på området.
− Nästa steg är att skicka boken till olika förlag och kanske få lite gensvar. Samtidigt har jag andra bilderboksprojekt som har börjat puttra under kursen, säger Agnes.
Kreativ ådra sedan barnsben
Hon tycker inte längre att det är något negativt att bli kallad barnboksillustratör. Tvärtom. Det är i den riktningen hon är på väg. Även om hon samtidigt menar att bilderböcker i dag inte längre är detsamma som barnböcker. Men det hon ogillade som yngre var att många tycktes sätta ett likhetstecken mellan illustratör och ”någon som gör barnböcker”. Själv var hon mer intresserad av grafiska noveller och serieromaner. Eller av att få jobba med grafisk form eller kanske mönstertextil.
Säkert var i alla fall att det var ett kreativt arbete som lockade. Nästan hela barndomen handlade om att teckna och måla.
− Jag och min tvillingsyster ritade hela tiden. Vi hade en granne som också var med. Så vi var tre tjejer i en trappuppgång som höll på. Ibland tog pappa med oss ut i skogen för att teckna träd. När mamma åkte på akvarellkurs kom hon hem därifrån och lärde oss barn, säger hon.
För Agnes var det självklart att föräldrarna uttryckte sig konstnärligt.
− Jag tänkte att alla har föräldrar som ritar fint, ungefär som att alla kan läsa. Så någon slags konstnärlig ådra har de förstås gett mig, även om de inte haft konstnärliga yrken.
Kandidatprogrammet bäddar för framtiden
På gymnasiet valde hon estetiskt program i barndomsstaden Uppsala. Efteråt blev det två år med konstinriktning på Kävesta folkhögskola utanför Örebro. Sedan HDK-Valand i Göteborg.
− Visst hade jag tankar på att söka till Konstfack i Stockholm, jag är ju från Uppsala. Men jag hade inte helt bestämt att det var illustratör jag ville bli. Istället fastnade jag för HDK-Valands designprofil och de möjligheter som finns här att välja inriktning under tiden.
Jämfört med det rätt kravlösa livet på folkhögskolan tycker Agnes att universitetsstudierna bitvis har varit ganska tuffa. Emellanåt har hon fått kämpa med att inte bli alltför fixerad vid, och därmed låst av, att det i en kandidatexamen ingår både bedömningar och betyg.
Fast så här i efterhand är hon främst glad över de redskap och synsätt hon fått med sig.
− Jag har lärt mig så mycket, saker som kommer följa mig hela livet. Framför allt har jag fått förståelse för hur jag funkar i designprocessen, hur jag går från idé till avslut. I början hade jag svårt för att tänka på målgrupper och förklara varför jag gör som jag gör. Men det är sådant vi måste förhålla oss till om vi vill jobba i branschen. Det är så verkligheten funkar.
Hon uppskattar också det nätverk hon numera har i form av gamla klasskamrater och lärare.
− Vi kan hjälpa varandra och tipsa om saker. Det känns tryggt att ha ett bra kontaktnät.
Text: Camilla Adolfsson
