Fäbodar och fjällnära jordbruk
I norra och mellersta Sveriges inland har ända in i modern tid fäbodbruket spelat en avgörande roll för folkförsörjningen. Över hela skogslandet har säsongsbosättningar funnits, dit man fört kreaturen på skogsbete om sommaren. Än idag finns många gamla fäbodställen kvar, med gamla timmerstugor på en öppen gräsvall i skogen. Även de fjällnära jordbruken har speciella förutsättningar. Det är ett brukande med en lång historia, format av fjällen, myrarna, skogen, och av mötet med renskötseln. Renskötseln är ett brukande med djupa rötter, som också formar det kulturlandskap som våra fjäll faktiskt är.
Läs mer om fäbodar och fäbodbruk
- Fäbodar och fäbodskogar. Vårda väl-blad från Riksantikvarieämbetet. 2013. (Extern länk)
- Fäbodskogen som biologiskt kulturarv. Centrum för biologisk mångfald, SLU. 2011. (Extern länk)
- Fäbodskog och fäbodbruk. Jordbruksverkets häfte från 1997. (Extern länk)
- Perspektiv på säterbruk och fritt skogsbete. Kelvin Ekeland. 2006. (Extern länk)
- Fäbodbrukare och fäbodbrukets framtid. Stad och land, SLU. 2012. (Extern länk)
- Vägar framåt. En behovskartläggning av fäbodbruket i Sverige. Jordbruksverket. … (Extern länk)
- Fäbodarna. En viktig resurs för framtiden. Tidskriften Mathantverk. 2019. (Extern länk)
- Biologiskt kulturarv vid fäbodmiljöer. Länsstyrelsen i Jämtlands län. 2017. (Extern länk)
- Fäboden. Naturen, kulturen och kulturlandskapet. Centrum för biologisk mångfald… (Extern länk)
Det nordsvenska kulturlandskapet
Olika kulturer har format och skapat det norrländska kulturlandskapet till exempel fäbodkultur, svedjefinnkultur, samisk kultur och bondekultur. Mångfalden har skapat en unik variation av natur och kulturvärden. En grön infrastruktur som levererar ekosystemtjänster. Kulturlandskapets mångfald bidrar även till den regionala identiteten och till besöksnäringen. Turistbroschyrer innehåller ofta vackra vyer från någon fäbod eller kåta. Det norrländska kulturlandskapet består av en variation av naturtyper som använts som resurs över lång tid. Det är rikt på biologisk mångfald och kulturhistoria, biologiskt kulturarv och traditionella kunskaper.
Det är fjälljordbruk i gränslandet mellan skog och fjäll längs hela fjällkedjan. Det är betesmarker i dalgångarna vid älvar. Det är fäbodar i lågland och fjälltrakter, skogsbeten i kalkbarrskog och slåtterängar i rik kulturbygd. Det är kontinuitetsskogsbruk och svedjefinnkultur. Det är samiska sommar- och vinterbetesmarker. Det är slåttermyrar med ladlandskap. Det är mycket, mycket mer.
Fånga upp kunskapen
Målet är att synliggöra dessa värden som idag är underrepresenterade och ibland okända eller osynliggjorda i den svenska politiken för natur- och kulturmiljövård, jordbruk, landsbygd, näringsliv, regional tillväxt, m.m.
Det är viktigt och bråttom att fånga upp kunskapen om hur dessa marker brukas och värna den, inte bara historisk kunskap utan också hur vi gör idag. Konventionen om biologisk mångfald och då främst artikel 8j och 10c ska följas. Det innebär att Sverige tagit på sig ett ansvar för att respektera, bevara och bibehålla lokal och traditionell kunskap och sedvanebruk.
Brukandet behöver leva vidare
Om dessa unika värden ska finnas kvar måste möjligheter ges att bruka markerna hållbart, ekologiskt, socialt och ekonomiskt. Företagen måste få en rimlig chans att överleva. Marker växer igen, livsmedelsproduktionen sjunker och Sveriges chanser till försörjning i kristid minskar. Administrativa regelverk och bidragssystem måste utvecklas så det fungerar även för norra Sverige. Om vi ska nå dit måste brukandet värderas högre av lokalsamhället, myndigheter och politiker. Kunskaper behöver spridas, värdesättas och förankras för att nå samsyn. Det är verkligen angeläget att brukandet av marker i det norrländska kulturlandskapet lever vidare in i framtiden. Hur vill vi att det framtida norrländska kulturlandskapet ska utvecklas?
.
