Sommarhus i senmodern era

Bakgrund

Hur uppfattar dagens sommarhusägare stugmiljöer som var nya och moderna på 1950-1960-talen eller äldre hus som huvudsakligen bebos sommartid? Numera är variationen bland sommarhusägare större än i mitten av 1900-talet. Då byggdes sommarstugor med kärnfamiljen som tilltänkt ägare. Idag är det vanligt att sommarhus ägs av släktingar i flera generationer. På vilka vis har och kan deras drömmar och förväntningar på sommarlivet realiseras? Projektets syfte är att studera hur sommarhusägares berättar om sina sommarhus i senmodern tid med jämförelser till tidigare erfarenheter. Om och hur de beskriver sig själva i samspel med miljön, sommarhusets historiska och estetiska värden. Via samverkan med Dialekt-, namn- och folkminnesarkivet i Göteborg www.sofi.se har en frågelista om sommarboende distribuerats. Svaren avspeglar både individuella minnen och generationsspecifika ideal.

Projektet inleddes med en förstudie i ett västsvensk kustsamhälle och utvecklades via insamling av självbiografiska berättelser och utvidgas 2014. Forskare, arkiv- och museitjänstemän inbjöds då, till ett symposium för att diskutera nya frågeställningar rörande sommarliv i Norden. Ett nordeuropeiskt nätverk bildades i syfte att vidareutveckla forskningsfältet om sommarlivets kontinuitet och förändringar under perioden 1950-2015. Medlemmarna har genomfört olika delstudier i Sverige, Danmark och Finland utifrån etnologiska, konstvetenskapliga och kulturgeografiska perspektiv. Två tyska forskare har särskilt uppmärksammat tyskars motivation för semestra i Sverige. Projektet avslutades i samband med publicering av en antologi 2016 om sommarboende i hus, husvagnar och båtar med särskild betoning på minnen, drömmar och estetik. Ytterligare texter av enskilda projektmedlemmar har också givits ut i olika sammanhang.